Skönlitteratur

Från Gårdsten till Brunnsparken!

Publicerat 15 april 2012 | Av |

Eija Hetekivi Olsson växte upp i slitna miljonprogramsförorten Gårdsten. Ett Gårdsten där ungpundarna slog ihjäl varandra utanför snattarkiosken på torget, mellanstadiebarnen bar kniv och började röka och supa sig fulla redan innan de blivit tonåringar.

När Eija var liten skrev hon på väggarna i trappuppgångar, att bli författare fanns inte i hennes föreställningsvärld.

– Jag visste att jag inte tillhörde en ekonomiskt, socialt eller kulturellt privilegierad grupp, har hon sagt i en intervju. Hon började jobba tidigt, som restaurangbiträde och precis som sin finska mamma, med att städa trappor.

Nu har hon skrivit en roman, Ingenbarnsland, om hur det var att växa upp i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Boken, som väckt mycket uppmärksamhet, handlar om orädda, upproriska och envisa Miira. Hennes föräldrar är finsktalande, den inbundna, rökhostande pappan jobbar på bandet på Volvo, mamman städar trappor, fastän hon har sån värk i ryggen när hon vaknar att hon måste krypa på alla fyra till toan. I boken har Eija Hetekivi Olsson använt mycket av sina egna erfarenheter. Trots att hon var född i Sverige tvingades Eija, precis som romanens Miira att mot sin vilja gå i ”finneballeklassen”, det vill säga lära sig svenska som andraspråk.

Ingenbarnsland handlar mycket om orättvisor utifrån klass och social bakgrund. En av Eijas drivkrafter är är ilskan över vårt samhällssystem och sättet vuxenvärlden behandlar barn och skolelever.

En annan drivkraft är en stark vilja att förändra och tro på de starka krafter och potentialer hos alla unga människor som bor som i våra förorter.

På Världsbokdagen 23 april kommer Eija Hetekivi Olsson till Stadsbiblioteket 300m2 för att berätta om boken.

Hon får sällskap av:

Mattias Alkberg
Erik Andersson
Lina Ekdahl
Alice Kassius Eggers
Ola Nilsson
Slowgold

//Malin Andersson, bibliotekarie med skönlitteratur som specialitet, jobbar på 300m2.

2 svar till “Från Gårdsten till Brunnsparken!”

  1. Det var ingen skön beskrivning av Gårdsten ni sprider, Stadsbiblioteket!
    Eija Hetekivi Olsson beskriver möjligen stället så, men det är som en del i ett konstnärligt verk, inte en dokumentär beskrivning av verkligheten. Om ni någonsin vågat er ut hit skulle ni märka att det varken är särskilt slitet här, och inte heller dräller det runt barn höga som hus. Så ta en tur ut (vagn 4,8,9 till Angered centrum, sedan buss 73) och se själva!

  2. Hej Duckling!
    Beskrivning är tagen direkt från Hetekivis roman! Boken handlar ju om 80- och 90-talets Gårdsten, när stadsdelen var som mest nedgången. Då saknades ett fungerande centrum med matvaruaffär och bankomat och bussförbindelserna var glesa. En tredjedel av lägenheterna stod tomma. Kriminaliteten var bland Göteborgs högsta.
    Sen dess har ju en hel del hänt…
    Vi lovar att ge oss ut i förorten om du kommer in till 300m2!
    Vi är ju nästan grannar!