En kvinna bakom ratten

Som bekant är kvinnor i Saudiarabien helt och hållet i händerna på sina manliga förmyndare. Det kan röra sig om en make, far, bror, farbror eller son. Hon kan varken öppna ett bankkonto eller skaffa ett bibliotekskort på egen hand, inte heller uppsöka sjukhus eller ens klippa håret utan dennes medgivande. Kravet på en manlig beskyddares närvaro tycks för en annan helt absurt, i synnerhet när det rör sig om liv och död.

Brandmän är förbjudna att ta sig in vid en eldsvåda om en kvinna befinner sig där inne ensam.

Det faktum att Saudiarabien saknar trottoarer och fungerande kollektivtrafik har tvingat halva dess befolkning att förlita sig på taxibilar och privatchaufförer. Ett både kostsamt och vanskligt arrangemang. Sexuella trakasserier är vanligt förekommande och det är heller inte ovanligt att chaufförer saknar körkort.

För Manal al-Sharif var situationen extra absurd, eftersom hon både hade (amerikanskt) körkort och ägde egen bil. 

En dag 2011 fick Manal al-Sharif nog och tog lagen i egna händer. Hon publicerade en filmsnutt på Youtube, där hon i egen hög person rattar sin bil på öppen gata. Reaktionerna lät inte vänta på sig! Filmen blev snabbt den mest sedda i Saudiarabien och uppmärksammades stort världen över. Manal kom att bli måltavla för skrämmande näthat och även andra former av hotelser. Hon blev också ansiktet utåt för den landsomfattande kampanjen “Women2Drive”, som planerade en gemensam manifestation, där kvinnor runt om i Saudiarabien på en och samma gång skulle sätta sig bakom ratten och köra.

Nästa gång Manal dristade sig ut i trafiken blev hon stoppad av hemliga polisen och inburad, utan vare sig advokat eller rättegång, i ett stinkande, överbelagt kvinnofängelse, kryllande av kackerlackor. Manals vänner såg till att nyheten om hennes fängslande spreds på sociala medier, både inom och utom landet.

I Manal al-Sharifs självbiografi Modet att köra: en saudisk kvinnas protest får vi inte bara läsa om hennes liv som aktivist. Vi får också ta del av den tuffa uppväxten i fattiga kvarter i Mecka.

I tonåren förvandlades Manal till islamistisk fundamentalist och började bära burka. Systrarna al-Sharifs mamma schasade iväg de friare som uppenbarade sig och propsade på att döttrarna skulle få utbildning. Det var också på universitetet, där de kvinnliga studenterna fick följa föreläsningarna via TV-skärmar, som Manal omvärderade sina tidigare extrema ståndpunkter.

I egenskap av kvinna var det näst intill omöjligt för Manal att hitta en anställning, trots höga examensbetyg inom IT. Till slut fick hon napp på oljebolaget Aramco. På företaget arbetade gott om utlänningar och Manal fick möjlighet att resa till U.S.A. Inom företagets muromgärdade område kunde hon till och med köra bil och arbeta utan att tvingas täcka sitt ansikte.

Manals kvinnokamp innebar att hon blev utsatt för illvillig ryktesspridning och hot om våld samt till att hon i slutändan fick sparken från Aramco, som inte ville förknippas med hennes namn. När Manal till slut insåg att hon aldrig skulle få en ny anställning i hemlandet flyttade hon utomlands, där hon idogt fortsatt med sitt  arbete för kvinnors rättigheter.

Hur har det då gått med kvinnlig bilkörning i Saudiarabien? Den uppmärksamme nyhetsläsaren sitter med facit i hand och vet att kvinnorna till slut fick rätt att köra sommaren 2018.

Låna och läs en intressant och engagerande bok om Saudiarabiens religion, historia och sedvänjor samt sist men inte minst om hur livet kan te sig för den kvinnliga delen av befolkningen.

En bok att diskutera och häpna över!