En dag kvar tills Stadsbiblioteket öppnar

Evig Göteborgare är han, trots att han tillbringat många av sina yrkesverksamma år utanför sin barndoms stad. Men banden till Göteborg är starka och Sven Wollter minns med värme åren då Stadsbiblioteket vid Götaplatsen var nytt och då han arbetade på Stadsteatern strax intill. Ett samtal med Sven rymmer tankar och minnen kring bibliotek, läsning och litteratur.

Biblioteket i hjärtat av Göteborg har haft flera betydelser för honom. Dels som en låneinrättning men också som en arbetsplats. Då biblioteket var nybyggt användes nämligen Hörsalen, belägen i bibliotekets undervåning, som en scen för Stadsteatern. Och då var han en i ensemblen av skådespelare som var med om att skriva svensk teaterhistoria.

– Jag minns särskilt en antikrigscabaré som vi satte upp i slutet av 60-talet. Den hette Liten krigsförklaring – med underrubriken Mot kriget. Det här var ju mitt under det pågående Vietnamkriget och den politiska glöden hos oss skådespelare var extra stark då. Mitt politiska engagemang har sedan dess hållit i sig och under några år på 70-talet stod jag också varje lördag utanför Stadsbibliotekets entré och sålde Proletären.

Många år innan Stadsbiblioteket vid Götaplatsen hade öppnats, var Sven också en flitig besökare av barnbiblioteket i Dicksonska folkbiblioteket i Haga.

– Ja, det var ”mitt” bibliotek, berättar han. Det var mängder av böcker som jag lånade – och jag är lite orolig över ifall jag möjligen inte lämnat tillbaka alla… Kanske någon av dessa låneböcker finns i en låda på vinden där hemma, hemska tanke. Det var en särskild logotyp i böckerna minns jag.

För Sven Wollter kom litteraturen tidigt in i hans liv. Han föddes i en fattig men läsintresserad familj.

– Tack vare min mamma leddes jag in, trots att det nog inte alls var min mammas avsikt, i min framtida yrkesbana, berättar Sven och fortsätter:

– Min mamma läste godnattsagor när jag var riktigt liten och hon introducerade också lyriken i mitt liv. På sin Höganäs-skånska läste hon Fröding för mig, när jag bara var en liten parvel. Jag minns också dikterna Vintergatan och Den döda drottningen. Ett livslångt intresse för lyrik blev resultatet av dessa stunder av högläsning. När jag blev stor nog att läsa själv ville jag inte sluta läsa på kvällarna trots att mamma sa ”Nu ska du släcka ljuset, Sven”.

– Då läste jag i smyg och hade boken under täcket. Det var mest äventyrsböcker som jag läste. Särskilt minns jag ”Biggles”, Alexandre Dumas De tre musketörerna och Jules Vernes En världsomsegling under havet.

När det gäller Svens absoluta favoriter inom litteraturens värld så har Frödings samlade verk följt honom genom livet. Men det finns också många andra böcker som betytt mycket för honom.

– Under en period av mitt liv var Röde orm min favoritbok. Och när Utvandrarna gavs ut 1949 läste jag den direkt. Under några år återkom jag också till både den och Invandrarna en gång om året. Vilhelm Mobergs författarskap och hans samhällsengagemang har inspirerat mig mycket. Likaså har texter av William Shakespeare, Anton Tjechov och Molière haft stor betydelse, både yrkesmässigt och rent privat. Just nu läser jag Håkan Nessers Levande och döda i Winsford, avslutar Sven, som för övrigt är aktuell med sin bok Pojke med pilbåge.