Boktips, Skönlitteratur
Omslag till Before the coffee gets cold av Toshikazu Kawaguchi.

Omslag till Before the coffee gets cold av Toshikazu Kawaguchi.

Drick upp innan kaffet blir kallt 

Publicerat 21 augusti 2021 | Av |

I Tokyo finns ett café. Det finns garanterat många men ganska få som förutom utmärkt kaffe också erbjuder tidsresor. Eller så säger legenden i alla fall. 

Så om vi går en trappa ner till caféet på bakgatan så ser vi att klockorna på väggarna alla går olika och att stället är gammalt. Och vi ser damen i vitt med en kopp kaffe framför sig. 

Det har blivit ett antal romaner från Japan den senaste tiden för mig. Som så mycket annat började det som en slump då boken på hyllan hade en titel som lockade och ett omslag som inte avskräckte. Hittills har tonen varit mjuk och filosofisk och ofta handlat om, på olika sätt, ensamma människor – eller människor som inte är med dem de känner att de tillhör (eller har tillhört) som familj, vänner och partners. Kanske blir det bra litteratur då människor som är ensamma ofta har en eller annan anledning att vara det och texten då handlar mer om det som resulterade i ensamheten, och deras tankar om det än (”bara”) yttre action. Det och för att ensamhet kan drabba oss alla. 

Den här boken – Before the coffee gets cold av Toshikazu Kawaguchi – består av fyra noveller som alla utspelar sig på ett litet café på en bakgata i Tokyo. Det är ett gammalt café – etablerat redan 1874 får vi veta – men fortfarande igång. Legenden säger som sagt att det går att resa i tiden här. 

I första novellen – The lovers – kommer Fumiko tillbaka till caféet, där hennes relation tog slut för en vecka sedan. Hon hoppas kunna åka tillbaka och ställa allt till rätta men hon får snabbt veta att det inte går att ändra framtiden, att hon inte kan resa sig från stolen hon sitter på och att hon måste (måste!), då hon väl är i det förflutna, dricka upp kaffet innan det blir kallt. Det är den viktigaste regeln. 

Det är upplagt för en fin berättelse om kärlek, ånger och perspektiv på dåtiden och nuet och jag blev inte besviken. Boken består av tre till noveller som utspelar sig i på samma plats – caféet. De har jag inte läst (i detta mitt nu) men då du läser detta (min framtid sett härifrån) så har jag det och jag tror inte jag kommer bli besviken. Det finns ingenting som talar för det. 

Nä, jag har inte glömt bort damen i vitt. Damen som alltid sitter på samma plats. Hon spelar en viktig roll men jag vill inte paja läsupplevelsen för någon så hon får förbli ett mysterium och ytterligare en anledning att läsa Before the coffee gets cold 

…och plötsligt reser damen i vitt sig för att gå på toaletten – något som bara sker en gång om dagen. Nu, mina vänner, kan vi resa i tiden. 

 

Det finns en bok till av samma författare i en serie som verkar bli tre böcker och som alla utspelar sig på samma café men med nya gäster och nya anledningar att resa i tiden. Novellerna är inte långa eller komplicerade men är (hittills) rejäl mat för tankarna. Bokens omslag är också godis för ögonen. Inte oviktigt. 

Kommentarer inaktiverade.