Boktips, Skönlitteratur
Omslafg till Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist. Norstedts förlag.

Omslag till Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist. Norstedts förlag.

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist

Publicerat 13 maj 2022 | Av |

Där jag kommer ifrån, en knappt skönjbar fläck på kartbilden över Norrlands inland, utgjorde maten den palett som gav livet alla dess vackraste färger. I min familj umgås, firar och sörjer vi med mat. Mat var (och är fortfarande) kärlek och omtanke i form av farmors pannkakor, nybryggt kaffe, mammas bruna bönor med stekt fläsk och förstås nyponsoppa med glass när jag var liten och sjuk. När jag hälsade på i föräldrahemmet i påskas hittade jag en chokladkanin vilande på kudden i den renbäddade gästsängen, trots att jag fyller 40 nästa år.  

Det är sådant man troligtvis inte kan relatera till om man har vuxit upp med inställningen att mat endast är bränsle, något i stil med pellets.

Sålunda förstår jag varför Karolina Ramqvists namnlösa berättarjag väljer att frammana barndomens ömtåligaste minnen av morföräldrarna genom dofterna av kalops, kanelbullar och risgrynspudding.

Känslor framsprungna ur sötma, sälta och tuggmotstånd. Morfaderns stolthet när hon lyckas laga kalops alldeles själv. Separationsångesten i smaken av pannkakorna som hon vet ställs fram åt henne de kvällar modern kommer att lämna henne ensam för att tillbringa natten med någon ny man. Flickan äter sina kalla pannkakor så långsamt hon bara kan, men när tallriken väl är tom är det som att ensamheten får ytterligare en dimension och gräver ut ett tomrum i hjärtat som inte låter sig fyllas med kalorier.

Men för den som smakar av livets alla toppar och dalar kan det vara oerhört svårt att förhålla sig måttfullt och den lilla flickan växer upp till en kvinna som ligger i kallt krig med den egna kroppen, vikten och maten. I den lilla ettan hon delar med sin dotter breder ett oproportionerligt stort, ärvt matbord ut sig och när hon försöker knyta an till dottern på det enda sätt hon känner till, genom att in i minsta detalj återskapa en av barndomens favoriträtter, är det som att världen rasar samman som ett korthus när dottern inte ens vill smaka.

När dottern väl somnat smyger kvinnan ut i köket och kapitulerar än en gång inför hungern, det inre slukhålet. Hon äter upp hela den hemlagade risgrynspuddingen tills formen är renskrapad, gör stora mackor på surdegsbrödet som skulle räcka till frukost dagen därpå och smiter sedan ner till närköpet, skamsen, rusig och ångesthärjad, för att köpa ett paket glass. Läsningen lämnar mig illamående, däst och djupt berörd.

Bröd och mjölk skildrar berättarjagets kamp för ett sunt, kärleksfullt förhållande till maten, genom sjukdomsmörkret, tills hon börjar kunna skymta en svag ljusstrimma på andra sidan.

Kommentarer inaktiverade.