Borde vara död

Tre böcker – alla med titlar på ett tema. Tre sammankopplade berättelser om Göteborgs råa och magiska undersida. Så följ med till ett Göteborg du inte visste fanns. Eller kanske är det så att du vet men tittar bort när du ser det som inte borde finnas? Pål Eggert tvekar dock inte och stirrar stint rakt in i det mörka. 

Göteborgsförfattaren Pål Eggert publicerade sin första roman 1998 (Ars Moriendi – konsten att dö) och har publicerat romaner, noveller och artiklar sedan dess. De böcker aktuella här utgör en trilogi och heter Borde vara död (2013), Dödfödd (2017) och Döda platser (2019). Visst anar en ett tema i titlarna och jag har själv hört honom säga att alla hans böcker har ordet ”död” i titeln. 

Magi finns i de här böckerna – så är det bara. 

Genomgående i Borde vara död-trilogin är Sebastian. Sebastian som jobbar som socialsekreterare på Lundbygården på Hisingen. Sebastian som är fotbollshuligan på fritiden. Sebastian som själv har starka band till det magiska. Sebastian som har ett viktigt jobb – ett jobb han tycker mycket om. 

Lundbygården är ett boende för utslagna och småkriminella, en svår miljö som blir än svårare för Sebastian när Isa flyttar in. Isa har en extrem kroppsmodifikation, eller säger att hon har det – en svans. Isa är också en av de magiska – ett gravrå – och svansen av ben är riktig precis som hålet hon har i ryggen. Ett hål fullt av insekter. Och en sak till – Isa äter sina offers själar. 

Men om vi backar lite så kan en (om någon frågar) beskriva böckerna som att Pål Eggert sömlöst blandar socialrealism med mörk fantasy. Vi färdas till Göteborgs undre värld (både den kriminella och det som faktiskt finns här under våra fötter) och möter hemlösa, rotlösa, psykfall, narkomaner, tiggare, alkoholister och de ”som-blivit-över” då livet sorterat ut de som duger – alla beskrivna med en hårt ärlig hjärtlighet och medkänsla som står i kontrast till det liv de valt eller blivit tilldelade. Det är detta som är en av böckernas styrkor – att vi får träffa och förstå de som blivit besegrade av livet. 

Jag tvekar inför att gå in mer på böckernas handling för en stor del av läsupplevelsen är att upptäcka denna version av Göteborg för första gången. Historien tar många oväntade vändningar och i varje bok får vi träffa fler och fler av de magiska och av de mänskliga. Jag kan dock säga så mycket som att detta är läsning för den som vill ha sin fantasy rakt berättad, serverad kall och dränkt i nakna ”sanningar”. För det är så Pål Eggert skriver – naket och utan försköningar. Lite som att läsa med en skalpell svävande framför varje öga.  

För en som är född i Göteborg så är det mycket speciellt med att sitta på spårvagnen mot Hisingen, läsa Borde vara död, och inse att Isa från bokens sidor skulle kunna sitta på sätet bredvid – sugen på min själ. Jag har gjort det och hon gjorde det i min fantasi. Själen har jag vad jag vet kvar än så länge liksom böckerna som följt med mig sedan första läsningen där i spårvagnssätet.