Skönlitteratur

Blodläge av Johan Theorin

Publicerat 22 april 2010 | Av |

I Blodläge har Johan Theorin tagit ett steg i riktning mot öländska myter och folktro. Titeln kommer från en sägen – blodet i ett blodläge (ett lager i ett stenbrott) sägs ha uppkommit i strider mellan älvor och troll.

Den 15 april fanns Johan Theorins senaste bok ”Blodläge” ute i handeln, och den är säkerligen hett efterlängtad av många som läst hans tidigare romaner. Theorins tidigare två spänningsböcker i öländsk miljö har varit sällsynt framgångsrika: enorma försäljningssiffror, många översättningar, priser …

2007 erhöll han Svenska Deckarakademins debutpris.
et
2008 fick han Deckarakademins pris för årets bästa svenska deckare.

2009 tilldelades han Glasnyckeln, Skandinaviska Kriminalsällskapets prestigeladdade pris.

Första boken i Ölands-serien, Skumtimmen (2007), kan sägas vara en renodlad deckare med rötter som sträcker sig långt tillbaka i tiden, medan Nattfåk (2008) av förlaget beskrivs som ”en blandning av kriminalroman, spökhistoria och släktdrama med originella karaktärer, fängslande miljöer och en lika mörk som fängslande handling”. Det är bara att hålla med.

I Blodläge har Theorin tagit ett steg i riktning mot öländska myter och folktro; titeln kommer från en sägen – blodet i ett blodläge (ett lager i ett stenbrott) sägs ha uppkommit i strider mellan älvor och troll.

Den som har nära kontakt med älvorna i romanen är Vendela Larsson, en kvinna som vuxit upp på Öland, flyttat därifrån men som nu återvänder till ön. Hon har traumatiska minnen från sin barndom och hon lever i ett problematiskt äktenskap. Hon söker tröst hos grannen Per Mörner, vars privatliv förmörkas av en svårt sjuk dotter och en frånvarande, sjaskig fadersfigur.

En annan granne är den åldrade Gerlof Davidsson (känd från Theorins tidigare böcker). Han har lämnat sitt boende på Marnäshemmet, han vill inte dö på ett ålderdomshem, och flyttat tillbaka till sin stuga i Stenvik. Han har sparat den avlidna hustrun Ellas dagböcker och beslutar sig för att läsa igenom dessa.

Boken rör sig på skilda tidsplan, och återkommande passager i texten har titeln ”Vendela och älvorna” – dessa inskott är inplacerade bland 72 ganska korta kapitel som rör sig på ett realistiskt nu-plan.

Utöver temat om älvorna är bränder, mordbränder, ett återkommande och starkt laddat ämne i Blodläge.

Återigen en tät och atmosfärrik spänningsroman av Johan Theorin. Detta är alltså den tredje delen i en planerad kvartett Ölands-romaner, var och en relaterad till en årstid. Hösten, vintern och våren är avhandlade – nu ser vi fram emot fjärde och sista delen, vi ser fram emot sommaren.

På en författarafton i en bokhandel får jag chansen att tala lite med Theorin, och jag frågar honom om hans kommande bok har något arbetsnamn – jodå, blir svaret: den ska förmodligen heta Rörgast (ett ord för ett spöke i ett gammalt gravröse).

Den boken längtar jag redan efter.

3 svar till “Blodläge av Johan Theorin”

  1. Har läst hans böcker sedan jag läste första sidan av hans första deckare skumtimmen. Hans skicklighet att fånga läsaren är beundransvärt och det blir ibland olidligt spännande. För första gången någonsin har jag som aldrig kunnat fullfölja en hel bok fastnat och kan sluta läsa. Ser fram emot hans nya bok blodläge. Alla måste ha läst en av hans böcker. De är redan svenska klassiker.

  2. Håller med dig, Samuel: Theorins böcker är redan riktiga klassiker. Jag tycker om hans berättarton, den lite vemodiga stämningen, hans sätt att ge liv åt karaktärerna.
    Har du några andra favoriter? Har du läst Sven Westerberg? Rekommenderas!

  3. Jag var tvungen att läsa Theorins 2 första böcker i en hast då jag anmält mig till en författarkväll där han skulle medverka. Och jag blev sannerligen positivt överraskad! Har inte mycket för deckare, men Theorin har en förmåga att blanda mystik med en snillrik känsla för människor. Han beskriver både alvaret och fåken som om de vore levande människor, med känslor, en förmåga att agera (och reagera) och en insikt om folket som bor på ön.
    Klassiker håller jag med om!
    Dessutom är han fantastiskt trevlig i person.