Vad hände med barnen?

Klicka och låna

Ännu svårare var det för prostituerade, som Dahlgren skrev om i sin förra bok Fallna kvinnor. Deras barn kunde födas med syfilis och blev då placerade på ett speciellt barnhem. Lilla hemmet hette det, där barnen behandlades med kvicksilver som i många fall orsakade hjärnskador. De som ändå slapp undan diagnoserna ”imbecill” och ”idiot” kunde komma till ön Gålö där bönderna tvingades ta emot flera fosterbarn var, som skulle lära sig att arbeta. Ofta fick fosterbarnen för lite mat och pressades att arbeta långt hårdare än de egna barnen, med flera timmars arbete redan innan det var dags för de långa promenaderna till skolan.

Andra barn blev placerade hos vuxna i staden, som fick ersättning för att ha dem och i vissa fall ”sålde” dem vidare för ännu lägre ersättning och behöll mellanskillnaden själva. Fosterföräldrarna lämplighetstestades inte och det verkar inte heller ha blivit några konsekvenser när barnen vanvårdades.

Vi får följa dessa barns öde i brevväxlingar, i omdömen från fosterföräldrar och lärare, i uttalanden från pappor som förnekar faderskap.

Och hur gick det sen? En del fick själva svåra liv och dog unga. En del fick komma tillbaka till sina föräldrar, andra såg dem aldrig mer. En man letar hela sitt liv efter en biologisk släkting att knyta an till men ingen träder fram förrän det är dags att dela upp arvet. En del blev gamla, trots kvicksilvret.

Jag kan ha snuddat vid en av dem på stan, min farmor kan ha umgåtts med någon som vuxit upp på ”Lilla hemmet”. Längre sen än så är det inte.

Eva F Dahlgren berättar om allt och följer några barn lite extra, Rut och Kerstin, och det är med dem som historien blir levande och griper tag. Den enas fantasier om att få komma hem till mamma, och mammans verklighet med fattigdom och trångboddhet, nya barn hon kämpade för att försörja och en ny man som inte ville ha med hennes ”oäkting” att göra. Den andras öde att själv bli mamma till en ”oäkting” och upprepa historien.

Jag får på riktigt ont i hjärtat av Vad hände med barnen?: hur de minsta blev en handelsvara. I de sista kapitlen när vi får veta hur Ruts och Kerstins liv slutade och författaren blir inbjuden till en släkting till en av dem och får ett indirekt möte med en kvinna som var ”skrattig” och köpte bakelser, blir det nästan för mycket. De här ödena är så helt nära och så obegripligt grymma.

Det är omöjligt att inte bli upprörd och att tänka på hur nytt allt det vi tar för självklart är. Barns värde och rättigheter, förbudet mot aga, modern medicin, att barn inte bedöms efter sina föräldrars civilstånd. Hur förskolan har gjort det möjligt att vara en ensamstående mamma, hur det har blivit ett privilegium att få ta hand om ett barn, i stället för ett betalt uppdrag. Samtidigt pekar Eva F Dahlgren på paralleller med samtiden och hur moderna upphandlingar för boendet för ensamkommande flyktingbarn, påminner om forna tiders auktioner där barnen lämnades bort till den som krävde minst ersättning.

Det är en tankeväckande bok på så många sätt.