Facklitteratur
Detalj ur omslaget till "Raines dagbok". Bokförlaget NoNa.

Detalj ur omslaget till "Raines dagbok". Bokförlaget NoNa.

Raines Dagbok

Publicerat 15 september 2011 | Av |

För oss som vistas i ombonade lägenheter och hus är det svårt att föreställa sig livet som bostadslös. Vart tar man vägen när mörkret faller och temperaturen kanske visar minus 20, och hur är det att alltid behöva vara ute under dagen?

Raine Gustafsson har varit utan bostad i tolv år och lever på en liten pension, förutom att han säljer Situation Stockholm varje dag. Raine har också som vana att skriva dagbok och när Situations Stockholms redaktör Ulf Stolt fick hans anteckningar i sin hand förstod han genast att Raine skulle bli en given medarbetare i tidningen. Läsarna hade redan innan efterfrågat insiderreportage och nu började han skriva regelbundet under rubriken Raines dagbok. Sedan föddes idén att ge ut hela dagboken som Raines dagbok: 13 år på gatorna i Stockholm.

Tro nu inte att man går omkring och slår dank när man är bostadslös! Raines liv är fullt av arbete, improvisationer och resor hit och dit i stan. Ständigt måste han jaga cykelkällare och tvättstugor för övernattning eller leta upp en soffa hos någon kompis mot att han passar katten. Och ofta får han freda sig mot väktare och hyresgäster när de upptäcker hans krypin.

Det slår mej att det nog krävs en enorm styrka för att orka leva detta liv i ständig rörelse och bära omkring på sitt bohag i en konsumkasse. Lätt är det att bli av med alla sina ägodelar och det händer många gånger att någon ”kamrattjuv” vandrat iväg med sakerna när han vänt ryggen till eller sovit för djupt.

Raine känner många människor och gamla flickvänner finns kvar som vänner.

Att alltid vara på språng och aldrig kunna ta något för givet skärper också blicken. Raine är en beteendeforskare av rang, han avlyssnar konversationer, noterar och reflekterar. Vad jag särskilt gillar med boken är den starka närvarokänslan och den lite milt överseende, humoristiska inställningen till människors oförstånd och kommentarer han möter.

– ”Skaffa ett jobb” – kan han få höra, när han stått och sålt tidningen i flera timmar, för att sedan vandra iväg till redaktionen och skriva.

Att sälja Situation Stockholm innebär också att många kommer fram för en pratstund. Kanske är det lite som att köra taxi – det blir ett kort möte utan förbehåll.  Och man kan få lite sympati utan fördömanden från en person som själv upplevt livets baksidor. Raine tar sig tid och lyssnar, bara han slipper träffa berusade festare som vill hjälpa honom att kränga tidningen.

Men han möter också mycket sympati och hjälpsamhet, som han uppskattar, samtidigt som han själv har ett stort hjärta för människor som kommer i hans väg.

Som säljare av Situation Stockholm mutar man in en plats att vara på. Då lär man ju också känna sina kunder och blir själv igenkänd. Raine känner ett visst ansvar för att hålla platsen fin och hämtar då och då en sopborste från kiosken och snyggar till. Ibland ser han till att en upphittad plånbok finner vägen till sin rätte ägare. För som han säger – ”Fast jag suttit på anstalter hela mitt liv tycker jag fortfarande att det är roligare att glädja andra människor än att förstöra och göra illa.”

Boken har ett fint avslut – Raine får en lägenhet. Man undrar förstås hur det gick sedan och hoppas att han slipper pannrummen och cykelkällaren för alltid!