Facklitteratur

Detalj ur omslaget till "Spår av liv". Kabusa Böcker Förlag.

Om konsten att sy lapptäcken

Publicerat 16 december 2013 | Av |

Varför blir man tokig i lapptäcken? Kanske för att lapptäcken är liksom själva livet; hopfogat av små delar i olika nyanser och storlek. Delar som tillsammans kommer att bilda en brokig helhet.

Så hade någon skrivit i gästboken till utställningen Lapptäcken – en kulturskatt. Någon annan har skrivit: ”Jag hade bråttom tills jag kom framför dessa lapptäcken och dess historier. Tiden stannade upp och så gjorde jag.”

Tänkvärda ord från besökare till den utställning som mellan åren 1989 och 2009 har turnerat runt i Sverige och utomlands. På ett fyrtiotal platser i bl.a. Danmark, Frankrike, Mexico, Skottland och Japan har utställningen visats. Men det började i Göteborg, i kulturföreningen Manetens lokaler, hösten 1989. Där visade Åsa Wettre för första gången upp ett antal gamla svenska lapptäcken som hon samlat ihop genom idogt arbete. Tillsammans med täckena fanns också berättelser om de kvinnor som sytt dem. Åsa har i många år haft som en sport att fråga folk som hon har mött om de har något gammalt lapptäcke liggande någonstans. Ibland har hon fått napp. Hon har då frågat ut ägarna och tecknat ner deras berättelser. Många är också de täcken som Åsa har räddat från soptippar, drivbänkar och flyttbilar. Ofta har gamla täcken ju fått agera skydd när ömtåliga möbler eller annat lösöre ska skyddas vid en flyttransport. Ibland har hon då gjort en bytesaffär och erbjudit ett nytt täcke istället för det gamla.

Åsa Wettre är textilkonstnär och var en av de som var med och startade Konsthantverkshuset i Göteborg på 1970-talet. Hon har också varit cirkelledare i återbrukskläder och lappteknik. Tyger har hon varit fascinerad av sedan unga år. Förutom att ha producerat den mycket publikfriande lapptäcksutställningen har Åsa också givit ut två böcker som anknyter till sitt mångåriga lapptäcksintresse. Gamla svenska lapptäcken utkom 1993 och nu i år Spår av liv. Den första boken har också översatts till engelska och därmed flugit ut över världen.

Olivia Johansson (1865-1939) är en av de kvinnor som Åsa berättar om i boken Spår av liv. Olivias syster var sömmerska och hade ateljé i Kungsladugård i Göteborg. Ibland hjälpte hon sin syster med att sy och tog också vara på de sidenlappar som blev över. Av lapparna sydde hon ett fantastiskt vackert lapptäcke som fick bli omslagsbild till utställningskatalogen då lapptäcksutställningen befann sig på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Täcket är sytt i ett abstrakt mönster där det i mitten finns spetsiga trianglar som strålar samman. Mycket vackert och nyskapande.

Vill man själv lära sig att sy ett lapptäcke, och därmed anamma långsamhetens lov, finns det flera fina och inspirerande böcker att låna på Göteborgs stadsbibliotek!