Facklitteratur

Detalj ur omslaget till "Clementine Churchill". Historiska media.

Läs om Clementine i sommar!

Publicerat 22 juli 2016 | Av |

Clementine Hozier och Winston Churchill gifte sig 1908 och fick nästan sextio år i rampljuset tillsammans. Giftermålet blev ingen dans på rosor. Clementine var till skillnad från sin make sparsamt lagd och hatade slöseri. Winston å sin sida levde på stor fot, alltid över sina tillgångar.

Det skulle onekligen vara intressant att släppa lös Fredrik Lindström i tv-programmet ”Tänk om” för att spekulera i vad som hade blivit av Winston Churchill (och världen efter andra världskriget) utan Clementine som styrt upp honom.

Clementine (notera att namnet uttalas Clementeen) och Winston gifte sig 1908 och fick nästan sextio år i rampljuset tillsammans. Giftermålet blev ingen dans på rosor. Clementine var till skillnad från sin make sparsamt lagd och hatade slöseri. Winston å sin sida levde på stor fot, alltid över sina tillgångar. Han älskade hasardspel och drogs till äventyrare. Familjen var därför inte sällan skuldsatt, vilket resulterade i att Winston piskades till ett intensivt artikel- och bokskrivande för att klara brödfödan.

Winston förlitade sig helt och fullt på Clementine i allt. Hon kom att fungera som hans morsa, rådgivare och lobbyist i ett. Hon hade också fullt upp med att hålla honom med cigarrer, champagne och andra starka drycker. Winstons behov kom alltid i första rummet för Clementine, medan de fem barnens kom i andra hand. De uppfostrades av anställda och deras förhållande till sin mor var ansträngt, utom i yngsta dottern Marys fall. Båda makarna Churchill var på resande fot stora delar av tiden, i regel var för sig.

Clementine var inte en person som satt och rullade tummarna utan kämpade med näbbar och klor för Winstons karriär som politiker, ett arbete inte sällan i uppförsbacke, eftersom han tidvis var mycket impopulär. Clementines allt överskuggande mål var 10 Downing Street. Hennes hjärta fanns hos liberalerna och hon gick igång på sociala orättvisor. Medan Winston var konservativ och motsatte sig kvinnlig rösträtt, brann Clementine för kvinnosaken. Kulmen på Winstons karriär nåddes under andra världskriget då han blev premiärminister 1940-45 och krigshjälte. Clementine spelade då en mycket viktig roll vid hans sida.

Clementines eftermäle är att hon – då andra gick bet – kunde ”hantera Churchill”. Sonia Purnells ärende med sin biografi Clementine Churchill är att framhålla Clementines betydelse, som historiker grovt tenderat att underskatta. Boken innehåller utdrag ur parets Churchills enorma korrespondens och gott om minnesbilder från Clementines samtida. Den är synnerligen intressant och roande läsning för dig med smak för biografier och historia.

För egen del ska jag genast se till att leta upp en biografi över Winstons mamma Jennie – en annan stark kvinna – att tillbringa semestern med!