Hur gick det för vår senaste fristadsförfattare?

Svetlana har själv uttryckt att hon inte skulle ha skrivit sina böcker om hon inte fått den arbetsro som de två åren gav henne. Men hur har det gått för Göteborgs senaste fristadsstipendiat, rapparen och musikern Khaled Harara?

När jag träffade honom i våras på Konstepidemin där han bott i ett år, var framtiden fortfarande oviss. Khaled hade sökt till Högskolan för Scen och Musik på enskilt program, tillsammans med ytterligare 143 personer.  Så han vågade inte hoppas att han skulle vara en av de tre som skulle antas till utbildningen. Men efter några tuffa auditions fick han glädjebeskedet att han kommit in.

Khaled bor numera i en studentlägenhet på promenadavstånd till Artisten. Och samtidigt med studierna driver han ett musikprojekt tillsammans med Riksteatern, som kommer att sträcka sig ett par år in i framtiden.

Att lämna Gaza var hans livs svåraste beslut. Khaled hoppade av en turné i Köpenhamn 2013, där han uppträdde med sitt band Palestinian Unit. Tre dagar innan återresan hade han bestämt sig. Det gick inte att arbeta i Gaza, det fanns ingen som helst framtid eller frihet att uttrycka sig. Han hade redan gjort sig så obekväm att han misshandlats och fängslats på kortare tid. Så organisationen Freemuse, som bevakar kompositörters och musikers rättigheter i världen hjälpte honom. De föreslog att han skulle kontakta ICORN (International Cities of Refuge Network) som är fristadsrörelsens administrativa organisation. I september det året började han sitt nya liv i Göteborg.

– När jag hoppade av var mitt självförtroende absolut i botten. En av de andra bandmedlemmarna tyckte att jag gjorde fel som inte återvände. Men jag lyssnade till en röst djupt i mitt inre som sa – finn din egen väg! Trots att jag har haft mycket uppdrag, har de två åren lärt mej att hitta ett lugn och att blicka inåt.

-Jag minns allt från mitt land, jag minns mitt gazaliv och vem jag var där. När man bott på samma plats i 25 år och plötsligt befinner sig i en annan världsdel, ser man allt från en ny horisont, också sig själv.

– Jag har lärt mig så mycket av alla som kommit i min väg under de två åren. Alla som bjudit in mej till talk shows och musikframträdanden, vänner i staden, musiker och lärare. Jag lär mig något av alla jag möter varje dag.

Den första musiker som dök upp i Khaleds liv var Martin Holmlund från gruppen Makten&Härligheten. Martin hade lyssnat på Cecilia Uddéns radioreportage om en ung musiker i Palestina, och när han fick höra att den nye fristadsförfattaren var rappare från Gaza misstänkte han att det kunde vara samma person. De två fann varandra så snart Khaled landat i Göteborg. Och strax blev Khaled en av bandmedlemmarna i Makten&Härligheten.

I hans eget land Gaza ligger en stor del av husen och infrastrukturen i spillror sedan kriget 2014.Det är svårt att vara långt borta och inte kunna påverka, men att göra det bästa av de chanser han fått är viktigast just nu. En dag tänker han åka tillbaka till Gaza och göra nytta med sina nya kunskaper.

Men redan nu smider han planer för sitt gamla hemland. Han har skickat studios till Gaza som är så små och lätta att de kan bäras omkring i en liten väska. Gazas unga rap-generation kommer att kunna sitta hemma och göra egna inspelningar och lägga ut på YouTube. En vän till honom hjälper dem med tekniken.

Och ett nytt och större projekt har just dragits igång. Trettiofem rappare kommer att vara inblandade och sex av dem är flickor.

– Gaza är ett land med en förtryckande kultur mot kvinnor. Nu är det omöjligt för en flicka att uppträda från en scen som rappare. Men mitt hopp och min dröm är att det ska bli möjligt en dag.
– Förändringen måste ske stegvis och börja med att de sitter hemma och lär sig mixa. Det viktiga är att de är med! Det finns inte en enda kvinnlig producent i hela Gaza.  Projektet kan också ses som ett fredsprojekt och ska få rappare både i Gaza, på Västbanken, i Israel och i Göteborg med flera städer, att samarbeta. Ungdomarna kommer att upptäcka musikens kraft och att den är en kungsväg mot att få det fria ordet att blomstra.

Khaled har skrivit en plan tillsammans med Riksteatern, som fått pengar från Postkodslotteriet för att driva projektet. Det är är ett trestegsprojekt, som startar i Gaza och fortsätter med ensamkommande flyktingbarn här i Sverige. Tillsammans med en pedagog som ursprungligen kommer från Afghanistan ska barnen berätta sin historia och lära sig göra musik. Och i ett tredje steg ska allt knytas samman. Ungdomarna i Gaza kommer att få undervisning av lärare som åker dit och förhoppningsvis också har med mer utrustning. Men för att projektet ska kunna slutföras och alla tre nivåerna uppnås, krävs nya pengar som måste sökas för varje år.

De pågående krigen i världen  har skapat miljontals flyktingar. Khaled betonar vikten av integration och att de som kommer hit verkligen får ett nytt liv här.

– Hur ska ett barn kunna känna att det är svenskt och få en svensk identitet när det sällan träffar några svenska barn? När förortssamhällen isoleras och när det är så svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Vi borde se människor som tvingas fly som en framtida resurs och inte som en börda.

Liksom Khaled såg sig själv från ett nytt perspektiv när han kom hit, så har vi i Göteborg också fått se vår värld lite med hans blick.Mycket blir  förändrat när människor från andra världsdelar kliver in och sätter sin prägel på vår lokala del av universum. Så leve fristadsrörelsen och att människor kommer hit och ser på oss med sina nya ögon. Och vi är stolta och glada åt att Khaled varit vår fristadsförfattare!

Sedan 1996 har Göteborgs stad tagit emot författare som är hotade och förföljda i sitt hemland. Under en period av två år får de en fristad här och kan leva och arbeta med sitt konstnärsskap.Kulturförvaltningen och Göteborgs stadsbibliotek har haft som uppgift att vara koordinatörer för fristadsprogrammet och hjälpa stipendiaterna tillrätta.