Barnböcker, Facklitteratur

Detalj ur omslaget till "Biblia Pauperum Nova". Lindskog förlag.

Biblia Pauperum Nova

Publicerat 2 februari 2017 | Av |

Biblia Pauperum – de fattigas bibel – heter boken som skrevs av en benediktinermunk på 1200-talet. Den skulle ge de medellösa och obildade ett hum om den heliga skrift på ett lättillgängligt vis. På 1400-talet illustrerades den med träsnittstryck och många kyrkomålare har hämtat inspiration från dessa bilder.

Nu har det kommit en bok, som kan ses som en godmodig, humoristisk drift med de heliga berättelserna och med denna gamla skrift. Eller är det ett förtydligande? Illustrationerna är inspirerade av gamla mästare som Pieter Brueghel och Hieronymus Bosh.

Boken heter Biblia Pauperum Nova, text Oscar K., med illustrationer av Dorte Karrebaek . Det märkliga är att det är en både skruvad och samtidigt någorlunda korrekt återgivning av bibelns idéinnehåll.

Religiösa texter rymmer ofta ett stort mått av magi. Antingen så tror man på den gudomliga världsordningen och då är allt möjligt, även sådant som inte går att förklara att förklara med vetenskapligt förnuft.

I förordet sägs det

Gud har skapat människorna så som de ska vara – men de har så många underliga saker för sig.

Och det kan man ju bara hålla med om.

De fattiga i anden, som lever på och inte ifrågasätter allt, är de människor som står gudomen närmast. Därför får de vara huvudaktörer och skapare av den märkliga teater som riggas upp på varje heluppslag. De bibliska figurerna är så långt bort från sina klichéer som tänkas kan. Jungfru Maria spelas bäst av en flicka med utstående öron, klädd i röd kappa. Ängeln Gabriel bär klassiska flygarglasögon a la Charles Lindberg och kolt med röda hängslen. Hans överdimensionerade trävingar hålls upp i taljor av en kattliknande varelse. Varje iscensättning har regianvisningar som beskriver vad som händer på den lilla teatern. Och på det motsatta uppslaget finns den förenklade bibeltexten.

Illustrationerna påminner om gamla tidegärdsböcker med inflikade kommentarer som kan vara citat från filosofer, eller varför inte Bill Clinton. I did not have sexual relations with that woman , kunde ju både Josef och den forne presidenten säga. En trattprydd demon och en papegoja följs åt på varje uppslag; de tjattrar, kommenterar och kastar ur sig visdomsord.

Men vad säger då ormen till Eva? Jo

När ni äter färsk frukt, så förstår ni vad som är gott och ont.

Ja, varför krångla till saker och ting?

Och med vad lindar Maria Jesusbarnet? Med Josefs strumpor förstås. (Vad annars, om man tänker efter lite). Oscar K. och Karrebaek ger bibeln ett nytt ansikte. Man skrattar åt det absurda, samtidigt som det konstlösa och självklart enkla språket lyfter fram bibeltexternas innersta sanning.

Men inte ens Gud lyckas alltid med vad han föresatt sig. Och är han så nöjd med sin skapelse, egentligen? När Domedagen kungörs, uppstår rundgång i högtalaranläggningen och det blir kaos vid avspärrningstejpen till den vänstra och högra sidan.  Hur skall nu fåren och getterna nu kunna skiljas åt?

”Om han skall till Guds rike, så vill jag också det!”. och ”Men har jag hamnat på rätt sida om hon där borta…?” Till slut gav folk upp och gick hem, var och en till sitt. Utan människorna visste inte Gud vad han skulle ta sig till, han hade gjort så gott han kunnat. Då gick han också hem, och tog med sig Jesus och änglarna Det var den domedagen det.

Vilka är då regissörerna till detta märkliga skådespel? Inga andra än de fyra evangelisterna förstås, som nyss lyft från de tomma klappstolarna.