Anne Sexton (1928-1974)

Anne Sexton har med de nya översättningarna intagit en plats som en av mina största favoriter bland 1900-talspoeterna. Och i USA är hon älskad av många, kanske en av de mest lästa och hon drog fulla hus vid sina poesiuppläsningar inte minst för sitt tilldragande scenframträdande. Idag har hennes popularitet bara ökat.

Berättelsen om hur hon började skriva har blivit närmast mytisk:

Anne Sexton blev ordinerad att skriva av sin psykiater efter ett självmordsförsök på sin 28-årsdag; hon led av en förlossningsdepression efter sitt första barn. Den olyckliga hemmafrun råkade zappa in på en TV-kanal som visade hur man skriver sonetter, blev intresserad och började öva. När hon visar dikterna för sin terapeut blir hon uppmuntrad att delta i en poesiworkshop ledd av poeten John Holmes. Hon utvecklar på så vis sitt skrivande och hittar in i en intellektuell krets av poeter och författare bland annat blir poeten Sylvia Plath som kom att bli en nära vän.

Anne Sexton debuterar 1960 med diktsamlingen To Bedlam and Part Way Back. Några av hennes mest berömda dikter finns med här som dikten Her kind vilken hon oftast inledde sina poesiuppläsningar med och som har kommit att bli hennes signum.

www.youtube.com/watch?v=btz8RZHSQ2Q

En som hon:

Jag har gett mig av, en galen häxa,
hemsökt svarta skyar, tapper av natt;
jag har drömt det onda, lärt min läxa
högt ovan ljus från enkla hus; besatt
och ensam, tolvfingrad och tom.
En sådan kvinna är ingen riktig kvinna.
Jag har varit en som hon.

Jag har funnit skogens varma grottor,
fyllt dem med hyllor, grytor och spår,
lagat middag åt älvor, ormar och råttor,
ängsligt förslutit det verkligas sår,
ordnat tecknen i igenkännbar form.
En sådan kvinna kan ingen förstå.
Jag har varit en som hon.

Jag har suttit i din kärra, förare,
Och vinkat åt passerande byar, adjö
Till de sista ljusa vägarna, överlevare,
med låren svedda i din glöd,
steglad i ditt hjul, ont åt en ond.
En sådan kvinna skäms inte för att dö.
Jag har varit en som hon.

Ur Sanningen de döda vet, (Ellerströms 2014) översättning Niclas Nilsson, Jenny Tunedal.

I den här dikten, pågår ett växelspel mellan diktjagets position, hon har varit en galen häxa, en förvildad och besatt av dödslängtan, ” jag har varit en som hon” lyder omkvädet i dikten vilket skapar en solidaritet med sina tidiga kvinnoerfarenheter. Dubbelheten i att vara kvinna är ett tydligt tema genom hela hennes författarskap skriver översättarna i efterordet till diktsamlingen.

Sexton skriver tillsammans med Sylvia Plath en så kallad bekännelsepoesi, om hon själv ville identifiera sig som en ”bekännelsepoet” är en annan sak då kvinnor i större utsträckning än män fick sina texter reducerade till självbiografiska terapistycken eftersom diktjaget ligger nära eller ger sken av att ligga när det egna jaget. Sexton i synnerhet – som naket skildrar tabubelagda ämnen som kvinnlig sexualitet, onani, menstruation som en del av kvinnokroppen och psykisk sjukdom, självmord och incest. Hon är gränsöverskridande och personlig i den strängt bunden vers.  I sin senare poesi som under sjuttiotalet blir hon friare till formen men rör sig mot ett mer religiöst tema, men kvar är den varma kvinnokroppens innersta rum.

Hon gav under sin livstid ut sju diktsamlingar, samt ett färdigt manus som publicerades efter hennes alldeles för tidiga död för egen hans 1974, och en samling efterlämnade texter som dottern Linda Gray Sexton redigerade och publicerade 1978.

På senare år har det kommit två utgåvor på svenska, båda utgivna på Ellerströms, Sanningen de döda vet (2014) som är ett urval av översättarna Jenny Tunedal och Niclas Nilsson och Leva eller dö (2017) som är hennes tredje diktsamling för vilket hon tilldelades Pulitzerpriset 1967.

Vill du höra mer om Anne Sexton är du välkommen till poesisamtal den 10/5 kl. 18:00. Då samtalar poeten och översättaren Jenny Tunedal om hennes poesi. I samband med föreläsningen finns det möjlighet att teckna sig till en poesicirkel om Anne Sexton, som äger rum den 16 maj. Föranmälan till miriam.lannge.lidin@kultur.goteborg.se