Vera av Anne Swärd

Inledningsscenen är som ett iskallt ödesmättat drama som inte bådar gott.  Året är 1945. Och det vi får bevittna är ett bröllop. Ett bröllop mellan den unga flickbruden Sandrine och den mycket äldre Ivan Ceder. Ivan Ceder som är den äldste brodern i en högborgerlig överklassfamilj från Stockholm och den enda som fortfarande är ogift. Sandrine däremot vet man inte mycket om. Mer än att hon precis har anlänt till Sverige som flykting under falsk identitet. Hon bär på ett oönskat barn och en hemlighet som hon är beredd att göra allt för att inte avslöja. 

Bröllopet som ursprungligen var planerat till sommaren har förhalats av modern i familjen Ceder som motsatt sig detta giftermål mellan Ivan och Sandrine. Nu utspelar sig istället detta vinterbröllop i isande kyla i den yttersta skärgården. Under kvällen blåser dessutom en storm upp och de redan stelfrusna gästerna kan inte ta sig därifrån. Under denna iskalla bröllopsnatt nedkommer Sandrine med ett barn. Ett barn som döps till Vera. Vera som betyder sanning på franska, Sandrines modersmål.

Man ställer sig frågande till detta bröllop men inser allteftersom berättelsen fortskrider att båda har något att vinna på arrangemanget. Båda har de något att dölja och söka skydd för. 

Det dröjer dock inte länge innan Sandrine inser att hon inte är den enda med hemligheter. Hon inser snart att hon har gift in sig i en släkt med många lögner och familjehemligheter. Priset som framförallt kvinnorna får betala för att upprätthålla den perfekta familjefasaden. Samtidigt nystas historien om Sandrine och hennes förflutna upp. Det är en berättelse om överlevnad och styrka. Vad man gör för att överleva. Men också om priset man kan få betala för det. För man behöver ju inte bara överleva man måste också kunna leva vidare med sina val. 

Samtidigt är det också kvinnornas berättelse, berättelsen om mödrar och döttrar och de arv vi för vidare i generationer. Där slutet då också blir en början, eller fortsättning på arvet om man så vill.

Läs Vera och begrunda! Det är som en vacker men ödesmättad saga!