Vemodigt vackert om mat och kärlek
Läs eller lyssna på en romanpärla från Japan!
På en izakaya (liten restaurang) invid en av Tokyos många stationer råkar den snart fyrtioåriga jagberättaren Tsukiko Omachi av en slump hamna bredvid ett bekant ansikte. Det visar sig tillhöra hennes gamla magister i japanska, vars namn hon förargligt nog glömt av. Tsukiko räddar situationen genom att rätt och slätt kalla honom ”Sensei”, vilket är ett respektfullt tilltalsnamn som används för exempelvis lärare. Något som hon sedan fortsätter med romanen igenom.
Sensei är runt 70 och änkling. Han klär sig alltid propert i panamahatt, tweedkavaj, läderskor och med den ständiga portföljen som pricken över i. Kort och gott en gentleman av den gamla stammen, som gärna deklamerar haikus och läraraktigt spontanföreläser i något ämne.
Vi får inte veta så mycket mer om Tsukiko än att hon arbetar på kontor, men desto mer om vad hon äter och dricker. Hon och Sensei frekventerar olika matställen, där de låter sig väl smaka av anrättningar som fermenterade sojabönor, skivad lotusrot, fiskrullar, konnyaku, sjögräs, rökta ostron och yudofu. Jag som inte trodde att japaner tål några större kvantiteter alkohol får anledning att revidera min uppfattning. Varm eller kall sake (risvin) och öl slinker ner i kopiösa mängder under deras kvällar tillsammans.
Senseis portfölj en är lågmäld, charmfull, gripande, vemodigt vacker och minnesvärd berättelse. Den får mig att omväxlande tänka på Tove Janssons Mumindalen-böcker och Sofia Coppolas film Lost in translation. Dialogerna är både underfundiga och filosofiska.
Även om det ibland kan gå månader mellan gångerna Tsukiko och Sensei ses fortsätter de alltid sina samtal som om ingen tid passerat överhuvudtaget på barer och restauranger eller sida vid sida knallande runt i Tokyo (med omnejd) alltmedan väder och årstider avlöser varandra. Från att bara vara suparkompisar fördjupas deras ömtåliga vänskap gradvis till en trevande kärleksrelation. De får fem år tillsammans innan Sensei lämnar denna värld. Portföljen visar det sig att han testamenterat till Tsukiko.
Romanen passar dig som har ett gott öga till Japan och inte minst japansk matkultur. Att översättaren Lars Vargö låtit en hel del ord för exempelvis maträtter jämte tituleringar stå oöversatta tilltalar mig i högsta grad. Han har vidare försett läsaren med en användbar ordlista.
Valmöjligheterna är flera! Läs Senseis portfölj antingen som vanlig pappersbok eller som e-bok alternativt – vilket jag förordar – som e-ljudbok i appen Libby.