Udda av lövestam
Den här romanen påminner mig om Jonas Gardell fast utan den uppskruvade humorn och svärtan. Sådana här romaner läste jag massor av när jag gick i gymnasiet.
Sara Lövestams UDDA har versaler för att allt är nästan överdrivet udda. Tycker i alla fall romanens karaktärer själva. Det är Martin som bara tänder på kvinnor som har amputerade ben eller har fötts utan. Paula som har fötts utan ben och som dessutom visar sig älska Lelle, trots att allt hon önskat är att vara normal, NORMAL. Inte UDDA. Men den mest spännande karaktären är ändå Lelle, Martins bästa kompis. Hon är den karaktär i romanen som för mig blir den mest åtråvärda för att hon faktiskt är den som kan tänja på Martins och Paulas åtsnörpta gränser.
Den här romanen påminner mig om Jonas Gardell fast utan den uppskruvade humorn och svärtan. Sådana här romaner läste jag massor av när jag gick i gymnasiet. Ganska lätta att komma igenom på grund av att det mesta skrivs i dialogform, men också viktiga för att de handlar om människor som man kan känna igen sig i. Lite skruvad vardagsrealism, såsom vardagen faktiskt är konstruerad – lösa trådar, händelser som skakar om. Dessutom innehåller UDDA bland de bästa sexscener jag har läst. Inget utdraget förlöjligande sex eller scener med målande omskrivningar. Rakt på sak och ärligt.
Den här boken hinner du med på bussen eller spårvagnen. Och du kan lugnt gå ifrån den utan att må alltför dåligt, men inte heller oreflekterat.
