Två drottningar

Henrik VIII framstår som en ond sagokung när man läser om honom. Med sin första fru fick han en dotter, Maria. Men när han förälskade sig i Anne Boleyn annullerade han sitt äktenskap för att kunna gifta sig igen. Med Anne fick han dottern Elisabet. Så långt är det ju inte konstigt alls med moderna ögon. Men sen fick han Anne Boleyn halshuggen och gifte om sig hela fyra gånger till (och fick ytterligare en fru halshuggen).

Men arvtagare blev det inte så många ändå. Förutom döttrarna blev det bara en son. Edward, som fick vara kung som barn men dog innan han kunde styra landet på riktigt.

Kvar var Maria och Elisabet. Kvinnor som inte ansågs kunna regera på egen hand. Katolik och protestant i en tid när religionsfrihet inte fanns. Gammal och ung. Maria har till en början folkets kärlek och ärver tronen. Men bakom henne står Elisabet som väntar otåligt på att bli drottning.

I boken I drottningens närhet får vi följa Hannah, en ung judisk flicka som flytt från Spanien med sin pappa efter att mamman blivit bränd på bål. De kommer till det protestantiska England, i hopp om att få en fristad där. De låtsas vara kristna och Hannahs pappa som arbetar med böcker och tryck, är noga med att bara sälja rätt versioner av de religiösa texterna.

Men Hannah befinner sig snart i intrigernas centrum. Hon blir anställd som hovnarr och blir snart en av Marias förtrogna och är med henne när hon tar makten. Men i hemlighet går hon ärenden för att få Elisabet på tronen. Och samtidigt ber Maria henne att bli vän med Elisabet för att få veta vad hon planerar!

Hur det går, det vet vi ju. Men det är så mycket annat som är spännande i boken. Hannah själv har inte funnits på riktigt men hon är en väldigt spännande person. Tack vare sin pappa kan hon läsa och skriva på många språk, hon känner till de nya tankarna om att jorden kretsar kring solen och att det finns människor som i hemlighet letar kunskap på naturvetenskapliga och matematiska gåtor. Hon är en skarp och insiktsfull iakttagare av hovet och kungligheterna. 

Det jag tycker mest om är porträtten av de två drottningarna. Det är så lätt att ställa två kvinnor emot varandra och framställa den ena som god och den andre som ond, men här är både Maria och Elisabet spännande karaktärer som man kan tycka både bra och illa om. Philippa Gregory har skrivit många böcker om den här perioden i Englands historia och hon lyckas alltid lyfta fram kvinnornas öde, mödrarna och fruarna, de som står vid sidan av makten. Här får hon för en gångs skull berätta om två kvinnor som faktiskt blir rikets mäktigaste.

Marias liv har varit så svårt. Hennes pappa försköt både henne och hennes mamma och hon har aldrig fått vara trygg i att hon ska bli drottning. Hon har inte gift sig och inte fått barn utan levt ensam och utanför det glada hovlivet. Hennes tröst har varit den katolska tron. När hon äntligen blir drottning och gifter sig blir det ändå inte som hon tänkt sig och hon utvecklas till den drottning som än idag kallas ”Bloody Mary” i England.

Elisabet är ung och egenkär. Utan samvetsbetänkligheter förför hon gifta män och gör allt för att störta sin syster från tronen. Samtidigt blir man som läsare, precis som Hannah, fascinerad av hennes drivkraft och hennes vilja att skapa fred i England. Gregory har lyckats porträttera en kvinna som inte skyr några medel för att komma till makten men som också är kapabel att föra ett helt land in i sin storhetstid.

Vill man veta hur ”det går sen” kan man bara fortsätta med boken Jungfruns älskare där vi får följa Elisabet under hennes första turbulenta regeringsår.