Två djungeläventyr
Fantastiskt osannolika men vetenskapliga upptäckter i djupaste djungeln, som äventyrsfilmer på 80-talet! Låter det spännande? Då kan du läsa de här två både väldigt lika och väldigt olika böckerna.
People in the Trees
En bok om en nobelpristagare som hittar evigt liv men blir avslöjad som pedofil och mister allt sitt anseende.Det låter ju som en ovanligt skruvad roman och det är det också. Men det bygger också löst på en verklig person: Daniel Carleton Gajdusek upptäckte den första prionsjukdomen i Papua Nya Guinea och fick Nobelpriset för det. Han adopterade också över 50 barn därifrån som det senare visade sig att han förgrep sig på. Hans försvar var att pojkarna kom från ett samhälle där sex mellan barn och vuxna var vanligt och acceptabelt.
Inte något speciellt trevligt ämne alltså, men likväl ämnet för Hanya Yanagiharas (som nu är världskänd för Ett litet liv) första roman People in the Trees. Boken har som sagt ett provocerande tema och den sålde dåligt trots bra recensioner.
I romanform heter forskaren Norton Merina och det han upptäcker är än mer spektakulärt: ett folk som inte åldras.
Norton berättar själv hela historien om resan till (den påhittade) ön Ivu’ivu i Mikronesien och upptäckten av ”drömmarna”, de oändligt gamla och förvirrade, men fysiskt fullt friska människorna som driver omkring i djungeln.
Norton är en forskare ut i fingerspetsarna, driven och intelligent, men fullständigt kallsinnig för hur hans forskning kommer påverka ön och dess befolkning. Till och med långt senare när giriga läkemedelsföretag har skövlat ön och förvandlat urbefolkningen till fattiga alkoholister står han fast vid att han inte kunde gjort något annorlunda.
Det här är en så otroligt fascinerande bok. Dels för att Norton är en så ovanlig och obehaglig huvudperson. Dels för att äventyret är så spännande med hemligheter som avslöjas lite i taget och miljön så väl beskriven, med djungelns alla insekter, fukten och det disiga ljuset, att det känns som att man själv är på en resa. Och sen kontrasten, det ”moderniserade” samhället där och berättelsen om alla adoptionerna och så småningom anklagelserna om pedofili. Och om han verkligen gjort det han är anklagad för? Det får man egentligen inte veta förrän på de sista sidorna.
Det är en bok man inte glömmer i första taget!
I undrens tid
En något snällare handling är det i Ann Patchetts I undrens tid. Där får Marina Singh veta att hennes kollega Anders dött i Amazonasdjungeln där han försökte få insyn i ett forskningsprojekt om fertilitet, lett av den gåtfulla Dr Swenson. Marina får i uppdrag att resa dit för att ge Anders änka ro och, som Anders själv, försöka få veta hur långt Dr Swenson kommit.Projektet rör ett isolerat djungelfolk där kvinnorna föder barn upp i 70-årsåldern. Ett preparat som skulle förlänga kvinnors fertila tid med 30 år skulle kunna revolutionera reproduktionsindustrin. Så trots att Marina avskyr platsen och har svårt för Dr Swenson själv, beger hon sig på samma farofyllda resa långt bortom civilisationens gränser och det hon finner är häpnadsväckande.
Efter en maklig och lång upptakt till själva djungelvistelsen tar berättelsen fart ordentligt när Marina kommer fram. Andra halvan av boken är full av oväntade vändningar och cliffhangers. Och Dr Swenson, när hon äntligen uppenbarar sig, är en fantastisk karaktär. Hjärtlös och pragmatisk, ungefär som Norton, men med en iskall intelligens och idealism som gör henne beundransvärd och nästan sympatisk i alla fall.
Det är välskrivet och spännande. Jag kan tycka att författaren verkar halvdant påläst inom vissa områden, att det är ett väldigt ”vitt” perspektiv (personerna i djungelfolket skildras med distans) och att slutet blir lite väl osannolikt och öppet på samma gång (kanske kommer en uppföljare?), men det är otroligt underhållande och originell läsning ändå!