Tills döden skiljer oss åt?

Journalisten och författaren Johanna Adorjan har skrivit en roman om sina farföräldrar, som gemensamt begick självmord söndagen den 13 oktober 1991. Självmordet var noggrant planerat och under parets sista månader i livet hade de tagit farväl av släkt och vänner. Farföräldrarna, Vera och Istvan, hade tagit dödligt gift och när de hittades låg de i sina sängar och höll varandra i handen. Tillsammans in i döden.

Farmodern, 71 år, var vid sin död kärnfrisk. Däremot var farfadern, 82 år, mycket sjuk. Han var magerlagd efter flera år av hälsoproblem. Varje rörelse var mot slutet mycket ansträngande för hans svaga kropp. Båda två förstod att Istvan inte hade så lång tid kvar. Farmodern hade för sina närmaste släktingar berättat att hon inte tänkte leva vidare utan sin man.

Trots att författaren redan från början avslöjar att självmordet ska ske är det ändå fascinerande att följa berättelsen som Adorjan tecknar. Med stor kärlek berättar hon om sina farföräldrar som hon så gärna hade velat lära känna mer medan de var i livet. En alldeles särskild kärlek är en fin släkt- och familjeskildring, skriven med små stänk av humor i det djupt tragiska.

Vera och Istvan hade träffats 1940 i Budapest och hade gift sig efter att ha känt varandra i två år. Adorjan beskriver det enkla borgerliga bröllopet, och studerar deras bröllopsfoto. Vera har en vit blomma i håret och en bukett vita kallor i famnen. Hon ler lite småfräckt mot Istvan.

Undrar om de lovade att vara varandra trogna tills döden skilde dem åt, eller som man säger på ungerska: tills spaden, krattan och kyrkklockan skilde dem åt? Undrar om de redan då visste att de inte skulle vänta på den dagen?

Adorjan vill i romanen kartlägga farföräldrarnas sista dag i livet. Hon vill också ta reda på fler detaljer kring deras liv. Eftersom familjen var judisk fanns många frågetecken. Hur hade Vera och Istvan klarat de svåra åren under andra världskriget? Istvan hade suttit i koncentrationsläger medan Vera hade klarat sig tack vare falska papper. Om de svåra åren visste inte Adorjan så mycket och hon söker därför upp farföräldrarnas vänner från den tiden. Hon vill få fler detaljer om vad farföräldrarna hade upplevt, för själva hade de berättat ytterst lite.

De hade överlevt andra världskriget men fler traumatiska händelser följde i deras liv. Efter flykten från Ungern 1956 hamnade Vera och Istvan i Danmark, där de levde fram till sin död. Kanske hade de någon gång under denna period lovat att alltid hålla kvar vid varandra. Och följas åt in i döden.