Till fots i New York
Är verkligen Vivian Gornicks självbiografi ”Starka band” lika bra som alla påstår?
Vivian Gornick växte upp på 40- och 50-talen i stadsdelen Bronx bland immigranter från i huvudsak Irland och Italien. Det var sjabbiga, men respektabla arbetarkvarter där det sjöd av liv och rörelse. Den judiska familjen Gornick hade ryskt påbrå och politiska sympatier åt kommunisthållet. Deras dystra femrummare mot gatan låg i ett hyreshus där det enbart bodde judar. Vivians mor utmärkte sig genom att vara den enda som talade engelska utan brytning. Det var framför allt kvinnorna som stack ut, medan männen framstod som bleka skuggor.
Porträttet av Vivians mamma är oförglömligt färgstarkt. Hon var en dominant kvinna, som inte lät sig rubbas i sina uppfattningar i första taget. Hon hade sinne för dramatik och hennes raseriutbrott avlöste varandra. När fadern plötsligt dog, då Vivian var 13, gick mamman med liv och lust in i rollen som änka. Faktum är att pappan kom att bli mer verklig för dottern som död, än han varit i livet.
Gornick beskriver ett mor- och dotterförhållande som inte var av det harmoniska slaget. ”Starka band” bygger på samtalen de förde marscherande fram på New Yorks gator och boulevarder. Vid fyllda 50 respektive 80 upptäckte de att de fajtades minst på gående fot, även om de fortfarande munhöggs så gott som hela tiden.
År 2015 – inte mindre än 28 år efter ”Starka band” – utkom uppföljaren. Den udda kvinnan och staden (2022 på svenska) är mer en essäsamling med självbiografiska förtecken och en hyllning till författarens hemstad. Även här tar hon långpromenader genom New York medan hon grubblar över tillvaron.
Gornick har dragning åt det melankoliska och ser till att hålla livet på tryggt avstånd. I likhet med sin mamma, ägnar hon sig åt att längta, på Tjechovskt vis. Författaren uttrycker sig med en ironi, som inte ligger självaste Jane Austen långt efter. Det är träffsäkra iakttagelser och tvära kast. Hon återger avlyssnade samtal, trakterar läsaren med anekdoter, filosoferar samt infogar citat och sentenser med mera.
Bokens förträffliga miljöskildring gör att jag själv får lust att besöka New York med mina bekvämaste skor nedpackade i bagaget. I likhet med Vivian älskar jag att promenera. Missa inte två trollbindande böcker och låt dig inspireras till filosofiska fotvandringar i författaren Vivian Gornicks fotspår!
Hur var det nu? Lever ”Starka band” upp till sitt rykte? Om! Det är min bestämda åsikt. Med råge! Och den tankeväckande uppföljaren placerar jag på min privata topp 50-lista.