The Pale Horse

Agatha Christie var pusseldeckarens mästare och hade en lång karriär. Hennes detektiv Hercule Poirot brukar ta hjälp av sina ”små grå celler” när han ska lösa ett brott och Miss Marple drar nytta av sina erfarenheter av att folk i en lite by på landet beter sig på samma sätt som människor i en storstad. Hade de kunnat lösa mysteriet med häxorna i byn Much Deeping? Så vitt jag vet stötte ingen av dem någonsin på häxor.

Ett slagsmål mellan två unga kvinnor på ett café, där den ena kort där efter dör i en odiagnostiserad sjukdom. En katolsk präst som blir brutalt ihjälslagen efter att han givit en döende kvinna den sista smörjelsen. En lista med namn, funnen i den döde prästens sko. En rullstolsburen man, som vittnen hävdar kan gå. Rykten om en gul häst (Pale Horse) som kan arrangera dödsfall på beställning. Alla dessa spår leder Mark Easterbrook till byn Much Deeping.

I byn finns ett gammalt värdshus som heter Den gula hästen. Där bor tre kvinnor som hävdar att de med hjälp av sina magiska krafter kan få en människa att dö, utan att den ens vet vem det tänkta offret är. Det enda de behöver är något som tillhör personen.

För att nå gåtans lösning måste Mark låtsas vara beställare av ett mord och han behöver ha någon som är villig att agera offer. Sedan blir det en kamp mot klockan för att lösa mysteriet innan det är för sent.

Jag har läst böcker av Agatha Christie sedan de sena tonåren och även om känslan i boken The Pale Horse påminner om den som återfinns i många av hennes andra verk, så är det roligt att läsa något av henne som inte har Poirot eller Miss Marple som problemlösare. Det blir också extra intressant att läsa boken om man vet att både verkliga mord har förhindrats och mördare gripits, tack vare personer som läst just den här boken.

Även om hon hade passerat sin mest produktiva period och hunnit fylla 71 år när boken publicerades fortsatte hon att skriva nya böcker i dryg tio år.