Detalj ur omslaget tilll "De kommer drunkna i sina mödrars tårar". Norstedts förlag.
Terrordåd i Göteborg
”Vi hade fötts i Sverige utan att vara svenskar, och det hade gjort oss overkliga. Jag visste att vi bara skulle bli verkliga igen genom att dö.”
Boken har överhöljts av lovpris och utmärkelser, däribland Augustpriset i höstas och Årets författare i väst 2018. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är en dystopisk framtidsskildring och händelserna påminner lite för mycket om vår egen tid för att läsningen ska kännas riktigt bekväm.
Boktiteln är lång och poetisk, men svår att begripa sig på vid första anblicken. Lyckligtvis ger texten vägledning:
Deras mamma kan inte sluta gråta…jag försökte tänka mig hur det skulle vara att förlora mitt eget barn… till den självmordskult som rörelsen… hade blivit. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar… De som reser dit för att dö. I nästa värld.
Romanen inleds med en detaljerad beskrivning av ett våldsamt terrordåd i en seriebutik på Kungsgatan i Göteborg. Vi får följa den unga kvinnliga terroristen Nours (om det är så hon heter) tankar, fast i tredje person. I likhet med de två övriga jihadisterna, Hamad och Amin, är hon utstyrd i bombväst och svart rånarluva. Med sina automatvapen i högsta hugg ger de sig till känna just som serietecknaren Göran Loberg ska till att signera sin nya bok inför publik. En bok som driver med islam och profeten Mohammed.
Två av de tre terroristerna dör under attacken, medan den tredje, Nour, placeras på en högt säkerhetsklassad psykiatrisk anstalt i Rävlanda, utanför Göteborg. Hon är en gåtfull person, övertygad om att hon kommer från framtiden. Läkarna har gett henne diagnosen schizofreni. Johannes Anyurus namnlöse alter ego (vad det verkar) ombeds besöka Nour eller Annika Isagel, som man kommit fram till att hon egentligen heter.
Romanens författare får ta emot texter, där Nour pö om pö levandegör den värld hon säger sig komma från, femton år in i framtiden. En tillvaro smockfull av rasism, islamofobi och segregation. Koranen har omarbetats och fått ett blågult bokomslag; endast en moské återstår i Göteborg. Högerpopulism har fått fotfäste och medborgarna tvingas underteckna ett (bland andra för muslimer förnedrande) medborgarkontrakt. De som vägrar att underteckna kontraktet benämns Sverigefiender och förpassas till bostadsområdet Kaningården. Här är människorna ständigt vettskrämda. Deras vardag, som består av dödsskjutningar, bilbränder, mögelskadade hus och utvisningar av flyktingar, låter inte helt obekant.
Romanen är gåtfull och det gäller att hänga med i svängarna när handlingen gör sina tidshopp. Jag kan inte påstå att innehållet är glasklart, även om jag plöjt boken rakt igenom två gånger. Språket, däremot, är helt fantastiskt!
Vi hade fötts i Sverige utan att vara svenskar, och det hade gjort oss overkliga. Jag visste att vi bara skulle bli verkliga igen genom att dö.
Bokens budskap tycks vara att vi måste lägga om kursen innan det är för sent. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är utan tvekan en viktig bok, men hu så obehaglig och sorglig. Ibland blir läsningen alltför tung och jag blir tvungen att lägga ifrån mig romanen en stund.
Är du med i en bokcirkel borde, enligt min mening, Anyurus bok vara självskriven läsning.
Läs och tyck till du också!
Trivs bäst bland tal- och ljudböckerna. Vill slå vakt om läsglädjen! Är allätare, men älskar brevsamlingar och biografier över döda kvinnor.
