Sugen på en triathlon?

Serenata och Remington har varit gifta länge. Men medan Serenata regelbundet sprungit, gjort hundratals situps varje dag och cyklat överallt, har Remington aldrig varit intresserad av träning utan behållit en smärt figur utan ansträngning.

Förrän rollerna blir omvända. När Serenatas alla långa löp-pass har totalsaboterat hennes knän så att hon aldrig mer kommer att kunna springa, så meddelar Remington att han ska börja träna för en maraton.

Är det grymhet eller bara dålig tajming? Serenata är rasande vilket som, och långt ifrån den stöttande hustru Remington hade önskat sig. Men han kämpar på, med nästan mer research än träning, och lyckas till slut springa sitt stora lopp. Men där Serenata hoppas att det ska ta slut blir det bara värre. Remington träffar en skulpturalt välbyggd personlig tränare som säger att maraton blivit mainstream och inget särskilt. Det är triathlon som är den stora utmaningen. Och så börjar det om.

Boken ifrågasätter vår tids hälsohets och även om Shriver älskar att överdriva blir det mycket igenkänning. Nästan roligast, och samtidigt mest skrämmande, är triathlon-gängets elitistiska diskussioner om själva drivkraften i det de håller på med och deras förakt för svaghet. Allt handlar om att utmana sig själv till det mest extrema, och att fortsätta träna och tävla trots sjukdomar och skador är en självklarhet. Det handlar inte om att träna för bättre hälsa utan viljan ska besegra kroppen. ”Visa kroppen vem som bestämmer!”

Lionel Shriver är mest känd för boken Vi måste prata om Kevin, som också är ett slags tanke-experiment, om att vara förälder till en skolskjutare.

Den här boken, ”The Motion of the Body Through Space är på många sätt mer satir än roman, och ibland som en provokativ essä över motionens historia, men som alltid är Lionel Shriver briljant och hon gör den här boken värd att läsa. Den finns tyvärr bara på engelska och Shriver har ett större ordförråd än de flesta så den är inte superlätt. Men belöningen när man slagit upp ett ord som knivskarpt får fram ett budskap helt i sig självt är värd mödan.

Lionel Shriver har varit i blåsväder för att ha kritiserat begrepp som kulturell appropriering och varken Remington eller Serenata är politiskt korrekta. Det skaver en del när man läser boken, men å andra sidan är det inte heller meningen att de ska vara hjältar. 

Kort sagt, en bok som provocerar och väcker tankar! Något för den som är lite trött på sommarens feelgood kanske. Eller vem som helst som kan känna igen sig i att titta lite för mycket på stegmätaren och bedöma sina promenader efter den.