Detalj ur omslaget till "Spådomen: en flickas memoarer". Norstedts förslag.
Spådomen: en flickas memoarer
Att Agneta Pleijel är en av våra förnämligaste författare bevisar hon med sin självbiografiska roman ”Spådomen”, som kom ut tidigare i år. Missa inte en av årets bästa böcker!
Spådomen kvalade direkt in på min topplista över favoriter bland svenska självbiografiska romaner. Här får den trängas med bland andra Ett annat liv och Liknelseboken av Per Olof Enquist. Liksom Enquist skriver Agneta Pleijel om sig själv i tredje person. Men där Enquist studsar som en jojo fram och tillbaka i tiden, håller Agneta konsekvent blicken fäst vid flickan Agneta.
Om Agneta Pleijel valt att skriva en självbiografi av mer traditionellt slag hade hon förmodligen ”snöat in på” sin borgerligt akademiska uppväxtmiljö. I stället riktar hon strålkastarljuset på sina föräldrars olyckliga äktenskap, som kastade en skugga över hela hennes uppväxt på 1940- och 50-talet.
Agnetas föräldrar var alltför upptagna av sin egen såriga relation och eviga ställningskrig för att lägga märke till att de tre barnen for psykiskt illa. Agnetas temperamentsfulla mamma fick lägga en lovande musikerkarriär på hyllan och kände sig frustrerad och obekväm i den snäva hemmafrurollen. Hon led också av återkommande depressioner. Pappan begravde sig i arbetet och sökte sig så småningom till en annan kvinna.
Den sjuttiofemåriga Agneta värjer sig inte för att minnas det svarta och svåra. Den unga Agneta är osäker, känslig, sårbar och periodvis mycket ensam. På tonåringars vis är hon fixerad vid sin kropp, vid att bli kvinna och vid att hitta sin identitet. Att en kvinna i Agnetas generation i en uttalad självbiografisk text beskriver hur hon flitigt onanerar känns först lite ovant, men befäster känslan av öppenhjärtighet.
En berörande episod i romanen är när Agneta upptäcker att hon är i akut behov av en bh, men inte kan få sin mamma att engagera sig i inköpet. Hon får i stället skrapa ihop egna pengar och till sin skam ta hjälp av expediten på varuhuset EPA med att få rätt storlek. Därefter följer en tid av smusslande.
Spådomen är den sortens bok som får dig att vilja stryka för och göra utropstecken överallt i marginalerna (till alla biblioteksanställdas stora förtret!) eller skriva av långa stycken där formuleringarna är extra starka eller där författaren fångat något på kornet.
Som sagt, missa inte en av årets bästa böcker. Mitt stalltips är att Spådomen kammar hem Augustpriset. Vänta och se om jag inte – för en gångs skull – slagit huvudet på spiken!
Snart hittar du Agneta Pleijel på Bokmässan; passa på att lyssna till henne i egen hög person.
Trivs bäst bland tal- och ljudböckerna. Vill slå vakt om läsglädjen! Är allätare, men älskar brevsamlingar och biografier över döda kvinnor.
