Saras bästa allt 2020

Bästa romanen

Jag älskar Curtis Sittenfeld och när hon kommer med något nytt ska det mycket till för att inte bli en ny favoritbok. Så blev det i år också. I somras kom hennes nya roman Rodham som handlar om Hilary Clintons liv, som det (kanske) hade varit om hon inte gift sig med Bill. Det blir mycket politik, nästan lika rafflande som årets verkliga val, och mycket psykologi och reflektioner. Det är oerhört välskrivet på ett sätt som är skarpt, inte poetiskt. Minimalt med miljöbeskrivningar, men desto mer övertygande porträtt av personer och deras relationer. Precis det jag tycker mest om. (Finns även som e-bok i appen Libby för dig som vill börja direkt.)

Bästa barnboken

Frida Nilssons Lindormars land var en härlig läsupplevelse! 400 sidor tjock, och med avancerat språk och tematik påminde den om de klassiska  fantasy-böckerna jag själv läste som barn. På ytan är det en ganska traditionell berättelse om en pojke och hans lillebror som kommer till ett land med olika faror och talande djur. Men allt är inte så lätt att dela upp i ont och gott, och som läsare får man sig en ordentlig tankeställare om vad som är djurs, och människors, sanna natur. En bok som går att läsa på flera sätt och som räcker härligt länge. Lämplig som högläsning.

Bästa TV-serien 

The Crown blir bara bättre och bättre! Nyligen kom den fjärde säsongen för den som har Netflix hemma, men de första tre säsongerna går bra att låna hos oss på DVD. Kortfattat är det en serie som bygger på Drottning Elizabeth II, hennes liv och människorna omkring henne. Exakt hur nära verkligheten i privata samtal vi kommer är ju svårt att säga, men det som händer runt omkring, med skiftande statsministrar, strejker, olyckor, krig och skandaler, det går ju att bekräfta själv med allt googlande man blir inspirerad att göra när man tittar!

Man lär sig med andra ord lite historia, och extra spännande är det om man är anglofil som jag. Och man blir märkligt engagerad i kungafamiljen, personer som är precis som vilka som helst och samtidigt helt annorlunda. Det ska bli ytterligare två säsonger och man kan ju redan nu spekulera i hur de ska skildra Dianas begravning, Harry och Meghans utträde och Corona-pandemin. Kommer Trump vara med så småningom, och vem ska spela honom? Frågorna hopar sig.

Dessutom är det kvalitets-TV på alla sätt man kan tänka sig. Otroligt välspelat, kända skådespelare och perfekt rollbesatt även om någon bara ska vara med några repliker, dialog som känns genomtänkt men ändå naturlig och påkostade miljöer. Varje avsnitt har en egen handling och känns som en liten långfilm. 

Bästa fackbok

Och blir du lika besatt som jag av The Crown: läs då Anne Glenconners omtalade bok Lady in waiting : my extraordinary life in the shadow of the crown. Ann var nära vän och hovdam till drottningens syster, prinsessan Margaret. Anne skymtar förbi i The Crown, och jag trodde att boken mest skulle handla om kungligheter bakom kulisserna. Till min besvikelse och sedan förtjusning handlar det i stället mest om Anne själv, och det är inte fy skam! Hon föddes adlig med anor till Tudor-tiden och gifte sig tidigt med Colin Tennant, en annan aristokrat, som var minst sagt excentrisk. Charmig och intelligent men fullständigt omöjlig att leva med. Han älskade att få raseriutbrott och skrämma livet ur anhöriga och personal. På en flygresa när han inte fick sitta i första klass kastade han sig på golvet och skrek som ett småbarn tills polisen hämtade honom. Han köpte nya hus hela tiden så att de ständigt fick flytta. Ständigt otrogen. Och så småningom köpte han en hel ö i Karibien, Mustique, full av mygg och utan elektricitet eller rinnande vatten. Anne kände tidigt att hon ville separera men hennes mamma tyckte att hon skulle stå sitt kast så anne stannade kvar och gjorde det bästa av situationen. I 54 år var de gifta och de fick fem barn tillsammans. Och Mustique blev så småningom ett lyxigt kändis-paradis. Hade det varit en roman hade man tyckt att det var för overkligt!

Men Anne Glenconner lever än och beskriver sitt liv med humor och distans. Man kan förfäras och skratta om vartannat och det går inte att låta bli att fängslas av den här kvinnan som var så privilegierad och samtidigt hade det så kämpigt och hela tiden bara ”got on with it”.