Regler, referenser och raketformade reaktioner …
Många unga, nyutexaminerade ekonomer eller jurister med höga ambitioner, har sannolikt någon gång sneglat på den internationella arbetsmarknaden och tänkt tanken hur det skulle vara att jobba i Bryssel eller Strasbourg.
För en hel del stannar tanken vid en flyktig dröm som snart är glömd, men får några blir drömmen sann.
Det kanske rent av går till så här: du sitter där hemma en lördagsmorgon, kaffet kokar, ungarna skvätter yoghurt på varandra, brödet bränns i rosten och livet känns som en pjäs av Lars Norén. Mitt emellan då du försöker koncentrera dig på att duka av frukosten och klä på dig själv och två barn, ringer telefonen.
Helt plötsligt har du, en helt vanlig lördag blivit uppringd och erbjuden jobb på Europaparlamentet, det är Christofer Fjellner (M) som ringer och frågar om du kan tänka dig att arbeta som politisk sakkunnig åt honom?
Han förklarar att läget är akut och att hans förre medarbetare hade gått vidare till andra uppdrag, helst vill han att du börjar så snart som möjligt. Eftersom Christofer som alltid låter väldigt trevlig och positiv, förklarar arbetsuppgifterna på ett intressant sätt och när lönen är förhandlad har du tackat ja till tjänsten.
Väl på plats i Europaparlamentets korridorer börjar du snart att inse vilket jobb du har tackat ja till. Arbetsförhållandena är mycket sämre än du någonsin kunnat föreställa dig, dagarna blir längre och längre, och när du efter att under en längre tid observerat att tiden och arbetsuppgifterna inte samstämmer med vad du upplever vara en normal arbetsmiljö, då slår du larm!
Det skulle du aldrig ha gjort, en oanad spiral av konspiratoriska teorier sätter dig utanför arbetsgruppen, dina uppdrag krymper plötsligt och du får inte längre förtroendet att ta hand om arbetsuppgifter som du har specialkompetens att klara. När du sedan dyker upp på arbetsplatsen och upptäcker att dina medarbetare haft möte utan din närvaro och att chefen därefter vill prata med dig om din arbetsförmåga och tillsynes ovilja att samarbeta, då förstår du att du inte längre är välkommen till jobbet?
Hösten 2012 släpps boken Tystnadens Europa, skriven av Helle Larsen journalist och författare, som bygger på berättelser ifrån tjänstemän, whistleblowers, som kämpar för och emot en lojalitet till sin arbetsgivare. Känslan av att inte kunna slå larm om oegentligheter på arbetsplatsen, kritiskt- eller konstruktivt granska och ifrågasätta arbetsgivaren har resulterat i avvikelser ifrån arbetsgruppen, kulturen och i vissa fall lett till att tjänstemännen tvingats att självmant eller med hjälp av arbetsgivaren att avsluta sina uppdrag i Europas absolut högsta politiska maktkorridorer.
Välkommen att lyssna på Helle Larsen som samtalar med Dick Henriksson, journalist på Göteborgs-Posten, på Göteborgs Stadsmuseum, foajéscenen, onsdag 12 december kl 18-19.30. Fri entré.
Arrangör: Europa Direkt Göteborgsregionen