Prinsessthriller

Men det Karen är mest ledsen över är att ha missat är Prinsessan Dianas saga. Från bulimisk olycklig prinsessa till frånskild Queen of hearts, till tragisk dramatisk död i Paris.

Och så är det ju, det är stoff till romaner och filmer och det är inte så konstigt att det nu kommer en roman om henne.

Jag är väldigt förtjust i romaner som bygger på verkliga människoöden, som Blonde av Joyce Carol Oates om Marilyn Monroe, och Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld om Laura Bush.

Monica Alis Den okända historien tar genren ytterligare ett steg. Den handlar om en äldre Diana, en Diana som överlevde bilkraschen, men som iscensatte sin egen död till havs för att äntligen komma bort från sitt liv som ständigt jagad, ständigt bedömd.

Med hjälp av sin döende sekreterare har hon fått en ny identitet som ”Lydia” och lever ett nytt enkelt liv i en småstad, Kensington, i USA. Plastikopererad och med färgat hår kan ingen ana vem hon egentligen är. Hon jobbar på en hundkennel, umgås med sina väninnor, har ytliga relationer med män och samlar på urklipp om sina söner.

Boken utgörs av sekreterarens berättelse, Dianas vardagsliv och en brittisk paparazzi som av en slump får se Lydia och känner igen hennes ögon. Efter att ha fotograferat Diana i åratal kan han exakt känna igen formen, färgen och irisarna.

Kommer han att kunna avslöja henne? Vill hon kanske bli avslöjad?

Monica Ali väljer att skildra Lydias liv. Hennes förvandling till Lydia och hennes liv som Lydia. Diana skymtar man men det blir aldrig någon genomgång av det liv man som läsare kanske redan känner till alltför väl. Det är ett klokt val på vissa sätt. Här får man en vision av vem Diana hade kunnat bli om hon kunnat börja om, inte en vision eller variant av den hon faktiskt var.

Det är inte ett helt igenom sympatiskt porträtt av Lydia vi får. Hon har lämnat sina barn, hon är manipulativ och impulsiv och en mästare på att slingra sig. Hennes tidigare liv som Diana hade många drag av måttlöshet: älskarna, kändisskapet, de vackra kläderna och smyckena. När hon riskerar att bli upptäckt väcks förutom skräcken att förlora sitt dyrköpta nya liv också en slags längtan tillbaka till jetset-världen.

Det är alltid spännande att läsa om karaktärer med mörka sidor. Lydia hade annars kunnat bli en medelålders hundälskande variant av den Diana vi sett vid sjukhusbäddar och välgörenhetsgalor. Nu blir hon en människa.

I en artikel jag läste strax efter hennes död poängterades hur otroligt svårt det var för Diana att vara så känd och ändå så relativt fattig. För att kunna omge sig med de livvakter hon behövde och kunna fortsätta med det slags liv hon var van vid var hon tvungen att söka stöd. Hon var i en situation där ett omgifte med en miljardär, ”en Jackie Onassis”, var nödvändigt. Det är möjligt att det var så Dodi El Fayed kom in i bilden, och det är möjligt att det var äkta kärlek.

Men jag kan undra om hon någonsin fantiserade om detta, ett helt annat liv i stället.

Som tankeexperiment är i alla fall Den okända historien oavbrutet fängslande.