Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Den grymmaste månaden" av Louise Penny. Modernista förlag.

Påskekrim, del 3: Three Pines

Publicerat 15 april 2017 | Av |

Väl mött i Three pines! Läs en eller ett par Armand Gamache-deckare i påsk, men se upp för de är beroendeframkallande!

Hade inte byn Three Pines på grund av en tjänstemannatabbe raderats från vägkartan över provinsen Québec hade jag farit dit som en blixt! Byns position anges i Louise Pennys deckare till knappt en och en halv timmes bilfärd från Montréal och ett stenkast från gränsen mot USA. En trakt med enorma gran- och lönnskogar, porlande bäckar, spegelblanka sjöar, höga berg och djupa dalar samt en och annan björn, visst låter det oemotståndligt?

Three Pines är en på ytan fridfull by, men ett ställe där morden likafullt tenderar att hopa sig. Invånarna består av en samling färgstarka individer, som gärna samlas på ”Oliviers bistro” framför öppna spisen. Här bland stamgästerna hos Olivier Brulé och hans partner Gabri återfinns det begåvade konstnärsparet Clara och Peter Morrow, den buffliga poeten Ruth Zardo, den storvuxna pensionerade psykologen Myrna Landers, som driver bokhandeln med flera. Som Penny-läsare blir du väl förtrogen med dem alla och över måttan engagerad i deras förehavanden.

Louise Pennys deckare är makligt och omsorgsfullt berättade, med glimten i ögat. Personbeskrivningarna är obetalbara och mysfaktorn i böckerna oöverträffad! Ingen i deckarvärlden kan mäta sig med Penny när det gäller att sätta ord och guldkant på vardagen, om det så handlar om att äta frukost eller ta en hundpromenad. Målande beskriver hon landskapet, trädgårdarna, vackra ombonade interiörer, aptitretande mat, smarriga bakverk och ständigt nybryggt kaffe.

Penny tydliggör årstiderna i sina böcker. Den grymmaste månaden utspelar sig exempelvis under påsken. I den senaste, sjätte boken på svenska Begrav dina döda får vi uppleva en kall och snörik kanadensisk vinter. Oftast är man dessutom mitt uppe i firandet av någon årlig festival eller annan aktivitet, såsom en konstutställning. Författaren lyckas på så vis alltid stoppa in intressanta upplysningar om exempelvis historia i sina mordgåtor.

Inte minst bidrar den rakryggade Armand Gamache,  legendarisk kommissarie vid mordroteln i Montreal och hans kollegor, med Jean Guy Beauvoir i spetsen till att man faller pladask för böckerna. Gamaches utredningsmetoder påminner om Hercule Poirots; också Gamache har ett utpräglat sinne för detaljer och inget undgår hans falkblick. Han fäster bland annat vikt vid vad folk läser (Andra poliser samlade in fingeravtryck och han samlade in böcker). Gamache är en klippa, artig och belevad och noga med sitt yttre, utan att vara ett dugg uppblåst. Hans modersmål är franska, men till skillnad från Poirot, behärskar han oklanderlig brittisk engelska. Armand Gamache är så långt ifrån våra sjaviga, nojiga, skilda och alkoholiserade nordiska kommissarier man kan komma.

Läs någon av Louise Pennys charmiga pusseldeckare av gammalt gott virke i helgen! Eller lyssna på någon av våra sex ljudböcker av henne: fyra på svenska och två på engelska! Bättre avkoppling finns väl knappast.

Kommentarer inaktiverade.