Arrangemang

Pariskravaller i Göteborg?

Publicerat 13 december 2010 | Av |

”Jag vill inte bli integrerad. Jag vill ha ett jobb!”, skriver Torun Börtz i boken Betongen Brinner från 2007. Uttalandet kommer ifrån en pojke som heter Mamdou och bor i Parsförorten Clichy-sous-Bois.

Den 27 oktober 2010 var det 5 år sedan Parisförorten skakades av våldsamma upplopp. Det var då som två pojkar jagades av polisen och gömde sig i en transformatorstation och brändes till döds, vilket blev startskottet på en rad våldsamma upplopp som kom att sätta Parisförorten Clichy-sous-Bois på kartan.

Inlägget är inte tänkt att enbart handla om kravallerna i Parisförorten, utan måste ses i ett historiskt perspektiv för att i sin helhet kunna behandla hur Frankrike och Paris ser ut idag.

Clichy-sous-Bois är en förort till en av Europas största städer, med ungefär 60 000 innevånare. En mycket stor del av innevånarna har ett ursprung i något annat land än Frankrike. Förorten har dessutom en hög arbetslöshet – men saknar arbetsförmedling. Barnafödandet är högt –  men det saknas både försäkringskassa och socialkontor.

Enligt ett uttalande från Paris borgmästare Claude Dilian, som SR/Ekot har tagit del av så är segregationen i sig inte det största problemet: ”I själva verket är fransmännen nöjda med att rika och fattiga, infödda och invandrare bor på olika håll”.

I Sverige finns sedan ett antal år liknande problem med en stadsbild som allt mer verkar likna den som finns i Paris. Under 2008 skakades Malmö förorten Rosengård av våldsamma upplopp. Finns det någonting som liknar det som hände i Clichy-sous-Bois?

Båda förorterna har en hög arbetslöshet, en hög andel människor med rötter i andra länder än Sverige och Frankrike, och en framtidspessimism bland både unga och gamla innevånare. Det som dessutom kan utläsas av Paris borgmästare Dilians uttalande är stadsdelens skamfilade rykte där innevånarna tycker sig bli särbehandlade vad gäller ekonomiska prioriteringar och satsningar.

I samma uttalande ifrån Paris borgmästare kan man utläsa att eftersom fransmännen tycker att det är ganska behändigt att inte alla bor i de rika kvarteren så bör  innevånarna i Clichy-sous-Bois, och således även innevånarna i Rosengård, rycka upp sig och ta lite mer eget ansvar, eller?

Frågan är hur problemen ska lösas, vad som kan förändras och hur en förändring i så fall skulle se ut? Skulle ett upplopp likt de i Rosengård eller Clichy-sous-Bois, kunna hända i Göteborg?

Välkomen till Stadsbiblioteket Göteborg tisdag 14 december kl 17.45 på plan 1 för att träffa författaren Torun Börtz och samtala kring dagens Frankrike, lång bortom flärdfulla boulevarder.  Musikerna Stardis Dily-Deelight Mpandou och David Bäck inleder kvällen med musik på temat utanförskap. De blandar nordafrikansk- och arabisk musik med sång på franska och svenska.

Kommentarer inaktiverade.