På stormiga vågor till England
Vad är fiktivt och vad är verkligt undrar jag när jag läser The cat´s table, eller som den heter på svenska: Kattens bord. Själv hade jag den engelska versionen av boken som sällskap på min sommarsemester. Stundtals hade jag också en svalkande dryck i min närhet.
Michael Ondaatje, författaren, är nog mest känd för romanen Den engelska patienten, som utgavs på svenska 1993. När det gäller The cat´s table är huvudpersonen en elvaårig pojke från Colombo i nuvarande Sri Lanka, som i början av 1950-talet sätts ombord på ett större fartyg för att resa till England. Där ska han återförenas med sin mamma som han inte har träffat på flera år. Hur ska återföreningen bli, undrar pojken. Skulle de känna igen varandra och – hemska tanke – tänk om mamman inte stod där och väntade på honom när han kom fram?
Den elvaårige pojken i boken heter Michael, precis som författaren, och Ondaatje gjorde också som ung pojke en liknande resa som den som skildras i boken. Ändå är detta alltså ingen biografi utan en påhittad berättelse.
Resan som tar honom till det nya landet tar tre veckor och en vuxen i familjens bekantskapskrets, som också finns ombord, håller ett någorlunda vakande öga över pojken. Men till största del får han klara sig själv på den långa resan; dock finner han sällskap i Cassius och Ramadhin som också är unga pojkar ombord på båten. Även en samling vuxna, där de flesta får betraktas som människor i marginalen, utgör en sorts social gemenskap kring pojken. Båtresan, som är fylld av en hel del dramatiska äventyr, blir också en sorts färd in i vuxenlivets riter och hemligheter.
Den rabiessmittade miljardären, den välbevakade och därmed fastkedjade fången samt Mr Hastie är några av de personer som befolkar romanen. Och den sistnämnde försöker förmedla en hel del av all erfarenhet som han skaffat sig i livet. Exempelvis gäller detta relationen till kvinnor. Vid ett tillfälle försöker han förklara den stora skillnaden mellan kvinnor och män. ”There is a madness in women… Men have two hearts. Two kidneys. Two way of life. We are symmetrical creatures. We are balanced in our emotions.” Så säger alltså Mr Hastie till Michael, en mottaglig elvaåring som lyckligtvis dock ganska snart genomskådar dessa vuxna”visdomsord”.