Blogg, Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Ondskans innersta väsen" av Luca D'Andrea. Wahlström & Widstrand förlag.

Ondskans innersta väsen

Publicerat 17 januari 2019 | Av |

Vill du ha en deckare med djuplodande psykologiska karaktärer, hoppa över den här boken. Ska du snart åka på skidresa, eller vill njuta av suggestiv dramatisk natur hemifrån läs Ondskans innersta väsen.

Det är alltid så. Inne i glaciären hör man först Odjurets röst, sedan dör man.

Jeremiah Salinger är en inte längre ung dokumentärfilmare som tillsammans med sin kollega Mike gör halvtaskiga men populära rockdokumentärer.

När Jeremiah träffar den unga Italienska studentskan Annelise blir han förälskad och snart har de en dotter, Clara.

De flyttar till Annelises hemby Siebenhoch i de Italienska alperna. Byn tycks vara idyllisk och de omgivande bergen är både outsägligt vackra och samtidigt skrämmande. Gamla sägner talar om ett försvunnet folk och farliga odjur.

Till en början är allt harmonisk och familjen finner sig väl till rätta. När Jeremiah under en filmning blir inblandad i en olycka som kostar flera människor livet lovar han Annelise att lägga ner sitt yrke och ägna sig åt sin lilla familj.

Men det går naturligtvis inte. I hemlighet börjar Jeremiah leta efter ett nytt filmprojekt. Tre ungdomar dödades och lemlästades brutalt en ovädersnatt, och fallet är fortfarande ouppklarat. Vad hände egentligen? Snart är Jeremiah besatt av att hitta sanningen.

Jag både gillar och inte gillar Ondskans innersta väsen av Luca D’Andrea.

Jeremiah är ingen person jag fastnar för. Faktum är att jag inte riktigt tycker om någon i boken och D’Andrea har ett sätt att skriva som gör att byborna och Annelise blir mer statister än levande människor.

Samtidigt kan jag inte sluta läsa.

Det är något med bergen, med mörkret, med den karga naturen som drar. D’Andrea skildrar varje skiftning i vädret, glaciärerna, stigarna, leran och snön så verkliga att jag snabbt är på plats i Siebenhoch. Människorna är onyanserade men naturen är pulserande levande. Personerna i boken får flera gånger uttala sig om alperna, nästan som besjälade. Om hur turister betraktar dem som rekreation och förströelse, men hur de som lever där ser på dem med vördnad och fruktan. Man beger sig inte upp i bergen lättvindigt.

Själva mysteriet är belöning för en tålmodig läsare. Det vecklas sakta och metodisk upp av Jeremiah, och precis när vi tror att vi förstår allt, så händer något som ändrar förutsättningarna.

Vill du ha en deckare med djuplodade psykologiska karaktärer, hoppa över den här boken. Ska du snart åka på skidresa, eller vill njuta av suggestiv dramatisk natur hemifrån läs Ondskans innersta väsen.

Fler karga boktips med obehaglig känsla:

Hunger av Alma Katsu

Vinterfolket av Jennifer McMahon

Vintervålnader av Kate Mosse