Ödeläggaren

Ödeläggaren bygger på 23 dagböcker och medan vissa recensenter hävdar att det gör boken mer nyanserad finns det andra som menar att det hela bara blir tröttsamt repetitivt. 

Det börjar med att Christina Herrström, den prisbelönade manus- och romanförfattaren bakom succéer som Ebba och Didrik och Tusen gånger starkare, skyndar ut i den mörka Stockholmsvintern och in i första kapitlet. Ännu rusig efter ett passionerat möte med sin älskare möter hon upp en väninna vid Allhelgonakyrkan. Året är 2007 och Christina Herrström är tämligen nyskild och har gått igenom en krävande cancerbehandling när hon träffar den karismatiske, äldre körledaren Sam Paris.   

Till en början avfärdar hon honom som en skrävlande, allmänt obehaglig typ men när de tre år senare träffas igen lägger han snabbt i de höga växlarna för att leta sig in under huden på henne. Innan Christina vet ordet av har han vräkt över hela sitt livs historia i hennes knä – den tuffa uppväxten i den brasilianska slummen, den illvilliga svenska exfrun som han slåss mot för vårdnaden av sonen Nicholas och de storslagna drömmarna om ett bättre och rikare liv. Christina tycker synd om den lilla familjen och öppnar upp sitt hem utan att kunna ana vilka konsekvenser denna lilla akt av välvilja ska få.  

Det är här någonstans jag börjar få svårt att hänga med, såväl i Sams dramatiska temperament som i de resonemang med vilka Christina gång på gång rättfärdigar, ursäktar och rationaliserar hans beteende. Sam erbjuder sig att vattna Christinas clementinträd under en utlandsresa men hittar hela tiden nya svepskäl för att få stanna kvar i lägenheten några veckor till. Veckorna rinner ut i månader och Sam börjar ställa allt fler och märkligare krav på sin välgörarinna, utan att visa minsta tecken på att vilja ge sig av. För att undvika ”skadliga inflammationer” och ”jäsningsprocesser i kroppen” måste Christina se till att kylen alltid är fylld med exotiska frukter, kyckling, lax och keso. Han kräver hennes blinda lojalitet och lydnad under dygnets alla timmar samt att därtill få komma och gå som han vill, utan några som helst följdfrågor. Allt detta går hon med på. 

Varenda vaken stund pratar Sam på om alla sina projekt och de mångmiljonbelopp som han alltid tycks vara en sista, avgörande deal från att kunna håva in och som han alltid behöver Christinas ekonomiska bistånd för att komma vidare med. Projekten i fråga är lika många som röriga och föga förvånande kraschar de gång på gång på de mest osannolika sätt, vilket i sin tur genererar fler avgifter och krav på förskott – som givetvis förväntas komma direkt ur Christinas fickor.  

En utstuderad handling i taget tränger Sam ut Christina i periferin av sitt eget liv. Han hotar, skuldbelägger och skrämmer henne till att skrapa ihop mer pengar och lånen hon tar för hans skull växer sig snabbt till en bergskedja. Hon säljer motvilligt sin stora, lyxiga bostadsrätt och flyttar in i en mindre lägenhet som han också pratar sig in i och tar över, allt medan hon växelvis bor hos sina vuxna barn och sin gamla mamma. Sam beskyller Christina för att smitta ner honom med ”negativa energier” så fort hon ifrågasätter något eller konfronterar honom om pengar, vilket hon reagerar på genom att studera meditationsövningar och affirmationstekniker på nätet för att försöka lära sig att “älska sig själv”. Hur hon än resonerar eller argumenterar så kommer skulden och ansvaret på något sätt alltid tillbaka till henne själv. 

Först när de älskade clementinträden börjar vissna ringer Christina runt i sitt kontaktnät och ber om hjälp. När hennes närmaste börjar kunna bilda sig en uppfattning om hur illa det faktiskt är ställt står hon med en total skuld på svindlande 3,4 miljoner.  

Kapitel för kapitel blir mina frågor allt fler och de svar som går att vaska fram känns otillfredsställande diffusa. Varför går Christina till en astrolog – som envist hävdar att Sam är hennes själsfrände – innan hon kommer sig för att kontakta polisen? Varför kollar Christina inte upp vem denne Sam Paris egentligen är innan hon släpper in honom i sitt hem och hur kan hon, efter fyra år utan det minsta resultat, fortfarande intala sig att han är kapabel att göra gott?  

De sista kapitlen i boken är jämförelsevis kortfattade och känns nästan lite hopslarvade. I februari 2014 polisanmäls Sam och rättegången inleds under hösten 2017. Vad domen blir ska jag inte avslöja här, men när jag slår ihop boken efter nästan 600 sidor är det med en kvardröjande, kliande tomhetskänsla i bröstet. 

Boken finns även som e-bok i appen Libby! Logga in med bibliotekskortnummer och PIN-kod för att låna den.