Nostalgiläsning
Vad gör man när man har läst ut alla julklappsdeckarna och står som nummer 89 i kön till ”Matthandlare Olssons död” av Karin Wahlberg och det dröjer ett par månader innan Johan Theorins nya bok kommer ut?
Då kan det vara läge att orientera sig bakåt i deckarhistorien och konstatera att det kanske ligger något i den gamla klyschan ”en oläst bok är en ny bok” (även om den råkar vara några decennier gammal). Och man behöver inte känna sig strandsatt; det finns en del att välja bland …
Om vi håller oss till den svenska utgivningen, så har det kommit ut en bra bit över 2.000 titlar sedan Stockholms-detektiven av pseudonymen Prins Pierre (Fredrik Lindholm) låg på bokhandelsdiskarna 1893 (den brukar räknas som Sveriges äldsta detektivroman). Riktigt alla har man kanske inte läst utan missat ett eller annat författarskap.
Jag tänker på namn som Elvy Ahlbeck, Fale Burman, Jan Ekström, Roland Gyllander, Eugen Holmberg, Kjerstin Göransson-Ljungman (hon skrev fler böcker än den klassiska 27 sekundmeter, snö), Inga Hammarström, Tord Hubert, Ander Jonason, Jan Moen, Bertil Mårtensson, Inga Oker-Blom, Arne Schmitz, Sten Wilding (det vill säga Bennie Liljenfors, även känd under pseudonymen K.G. Mathiason) med flera.
(Tips i förbifarten för den som inte tröttnat på snö och kyla: Sten Wildings Tolv timmar, som utspelas i norsk fjällmiljö – en tät och intensiv historia med en riktigt maffig slutpoäng.) Och så alla icke-svenska deckarförfattare förstås … Tanken svindlar. Alla olästa böcker.
Det kan vara lite svårt att hitta de gamla deckarna på biblioteken, men de finns ofta att köpa för några tior på antikvariat, antingen direkt på plats eller via nätet: www.antikvariat.net eller www.bokborsen.se.
