Norr om polcirkeln

Det är tio år sedan Till offer åt Molok, den femte boken om juristen Rebecka Martinsson, kom ut och jag hade nästan gett upp hoppet om att Åsa Larsson skulle få tummen ur och fantisera ihop ytterligare en del. Tråkigt nog sätter hon samtidigt punkt för serien, som inleddes 2003 med Solstorm.

Fädernas missgärningar (2021) tar läsaren bakåt i tiden till 1960- och 70-talen. Utredarna tampas med ett par gamla brott, samtidigt som mordfall i samtiden pockar på deras uppmärksamhet. Därtill hotar mörka familjehemligheter att komma fram i ljuset.

Det finns sådant härligt lässug i Åsa Larssons böcker! De går helt enkelt inte att lägga ifrån sig förrän sista sidan är läst. Den komplicerade centralgestalten Rebecka – med sin begåvning och dåliga självkänsla – är en hjältinna man inte tröttnar på i första taget. Efter en lovande karriär som skattejurist på en flådig byrå i huvudstaden är hon åter på nordligare breddgrader, där hon i sitt anletes svett sliter som åklagare i gruvstaden Kiruna.

En präktig ovän har Rebecka skaffat sig i sin stroppiga kollega Carl von Post, som i den här boken till råga på allt blir hennes tillförordnade chef. Han stjälper helt fräckt över hela sitt arbetslass på henne. Slutkörd och överhopad av arbete får hon dessutom ett preskriberat mordfall på halsen.

Till tröst har hon gudskelov den stabila polisen Anna-Maria Mella (fast det tycks ha blivit en fnurra på tråden dem emellan), den omtänksamme grannen Sivving och sist men inte minst jycken Snorvalpen.

Språket är målande och miljöskildringen får en att längta norröver. Lägg därtill en rad fina karaktärsskildringar samt en rejäl dos spänning. Finalen är rentav lysande och att Deckarakademin skulle utse deckaren till förra årets bästa kom inte direkt som en överraskning.

Om jag skulle krysta fram något negativt skulle det i så fall vara att det blir lite väl mycket snack om boxning för min smak.

I övrigt förstklassig läsning!