More fire

More Fire är Karolina Ramqvists debutroman som kom ut 2002 och kan ses som föregångaren till Den Första boken.

Inledningen är vacker och poetisk och slår an tonen. Jag känner igen mig. Platsen, den vibrerande närvaron – men framför allt det underliggande ljuset som riktas mot det koloniala mörkret:

”Landet klädde sin dag i ljus och dofter tills den var vackrare än någon annan dag, putsade sin natt tills den blev så klar att man kunde se en stjärna falla varje sekund. Det hade inget annat val än välkomna människorna som en gång ägt det. Landet gjorde allt så behagligt, erbjöd sina besökare så mycket skönhet, lycka och hedonism att de skulle bli villiga att spendera något av det som de tagit därifrån.”

Om inledningen är poetisk med sina vackra bildbeskrivningar, blir stilen och språket alltmer jamaicansk lokalt ju mer man läser.

Musiktexter är insprängda i ramtexten och de förmedlar den uppgivenhet och det trots som genomsyrar livet på ön och som uttrycks av de unga genom musiken.

Ramqvist beskriver ett Jamaica som är präglat av våld, kriminalitet och droger. Ett farligt land men som ändå lockar de oftast omedvetna turisterna som söker sig dit för att komma bort och för att få uppleva något exotiskt och spännande.

Huvudpersonen är en ung kvinna som kommit till ön. Hon är turist, men genom sin kärlekshistoria med sin jamaicanske pojkvän och de människor hon möter från landet, står hon både mitt i deras kultur, men är också den som betraktar.

Det är en roman som ger insikt i ett stycke historia som vi helst vill glömma och lägga bakom oss. Ramqvist skriver utan att analysera eller komma med pekpinnar – men hon blottar landets djupa sår och den längtan som finns till något annat – ett bättre liv. Huvudperson brottas med sina egna livsval, samtidigt som hon är del av något mycket större.

”Om landet vetat något om vad som skulle hända dem som hämtades dit från andra länder av människor från ytterligare andra, hade det då inte bara tystnat och sjunkit tillbaka ner i havet? […] Och om det vetat att man kunde försöka berätta om det i varenda dag i hundra år utan att någon skulle höra?

Vissa säger att det är en gåta hur det kan fortsätta. Att inte tiden bara ger upp. Att solen inte bara slocknar av skam och vänder bort sitt ansikte. [..] Att himlen bara rodnar på kvällarna.”

Så vackert och samtidigt – så brutalt. Ni som tyckte om Karolina Ramqvists senaste roman, Den första boken – läs då även hennes starka debutroman More Fire. Finns även att låna som e-bok i Libby.