Maria Christenson. Foto: Stadsbiblioteket.
Marias favoriter – Bästa böckerna 2020
2020 har ju varit ett mycket speciellt och omtumlande år. Det har inte gått att leva som vanligt och man har fått försöka hitta nya sätt att umgås och sysselsätta sig på. Det som ändå varit positivt är att det har funnits mer tid för att läsa. Mitt i allt tumult har det varit skönt att sjunka in i en bok och ta del av andras liv och komma in i olika litterära världar.
Jag vill här lyfta fram tre franska författare som berört mig detta år.
Min far & kvinnan
I de två självbiografiska böckerna som kom ut i en samlingsvolym nu: Min far & kvinnan, skildrar Annie Ernaux ett fattigt Normandie under efterkrigstiden och den klassresa hon gör, som innebär att hon blir främling i sin egen familj och del i en värld, som föraktar miljön hon kommer ifrån. I Kvinnan skriver hon om sin mor och hur hon i slutskedet av sitt liv drabbas av Alzheimers. Ernaux försöker med sin text förena den dementa kvinnan hon blev, med den starka och strålande kvinnan hon en gång var. Det är en nyutgåva i en klassikerserie, där även den självbiografiska romanen Åren ingår.
Himlen över taket
Himlen över taket av Nathacha Appanah, är en beskrivning av en dysfunktionell familj, som kämpar för sin överlevnad. I centrum står den färgstarka mamman Phenix som likt en skadeskjuten fågel beger sig till världens ände, för att komma bort från sin uppväxt och sina dramatiska barndomsminnen. I skuggan av henne står dottern Paloma, som gör allt för att inte synas eller ta plats. Och så har vi då Loup, sonen i familjen. Han som springer och springer runt huset, tills han utmattad faller ihop, för att inte känna, för att få bort sin ångest och för att få ordning på alla tankar som ständigt snör ihop sig i hans huvud. När Loup hamnar i fängelse sätts allt på sin spets. Mitt i allt kaos och desperation, är det en ömsint beskrivning av en familj, som lyckas finna vägen tillbaka till varandra. När det verkligen gäller, står de vid varandras sida. Med ett sublimt, finstämt och poetiskt språk lotsar författaren in oss i deras värld. Jag blir djupt berörd och känner för denna familj och vill veta hur de ska ta sig vidare, när sista sidan är läst.
Samtycket
Vanessa Springoras mycket omtalade debutroman Samtycket (finns även som e-bok i appen Libby) är en gripande roman om en ung flickas relation med en betydligt äldre man. Han är en framstående författare och som trots sina brottsliga handlingar, får fortsätta att förföra unga flickor och sedan skriva om sina ”kärlekshistorier” i sina romaner. Ingen i vuxenvärlden reagerar, utan mannen blir mer och mer etablerad och uppburen i det franska kulturlivet. Det är lätt att dra paralleller till vår egen så kallade ”kulturman” och hur hans omoraliska beteende bemöttes av tystnad.
Det tog mer än trettio år innan Vanessa Springora med denna självbiografiska roman, hittade ett sätt att göra upp med sitt förflutna och ta kommandot över sin egen historia.
Hon skriver:
I många år vankar jag runt som ett djur i bur, upptagen av drömmar om hämnd och mord. Ända tills jag en dag äntligen tycker mig se lösningen, med ens så självklar: jag ska fånga jägaren i hans egen fälla, stänga in honom i en bok.
Jag läser helst fransk modern litteratur eller böcker som öppnar upp mitt seende för andra kulturer, eller om olika människoöden som griper tag och får mig att tänka nytt.
Delar gärna mina läsupplevelser med andra.
