Mannen som dog två gånger och Torsdagsmordklubben

När man uppnått en viss ålder kan man i stort sett göra vad man vill. Man blir inte uppläxad av någon förutom sin läkare och sina barn. (citat ur Torsdagsmordklubben)

Det råkade sig så att jag fick Mannen som dog två gånger av Richard Osman i min hand just som ett rör sprungit läck i mitt badrum och vatten runnit ned till en minst sagt indignerad granne.

Och jag måste tillstå att boken fungerade alldeles förträffligt som distraktion i en oerhört skärrande situation.

Kanske var det också därför som den första delen i serien – betitlad Torsdagsmordklubben – slog ned som en bomb hos deckarläsare i Storbritannien just som pandemin härjade som värst med nedstängningar av delar av samhället. Skönt då med något världsfrånvänt i den trivsamma pusseldeckartraditionen att fokusera på.

Spelplatsen är Coopers Chase i grevskapet Kent, sydöst om London. En seniorby, av det exklusivare slaget, är inrymd i ett gammalt kloster i gotisk stil. Här unnar sig invånarna livets goda i form av läcker mat och ädla drycker samt alla tänkbara former av förströelser. Man inser på en gång att det inte är vem som helst som har råd att bo här.

Torsdagsmordklubben anförs av den respektingivande och intellektuellt sylvassa Elizabeth. Alltid strikt skrudad i tweedkavajer och med ett hemligt förflutet på MI5. Före detta fackföreningspampen Ron och den pensionerade psykiatern Ibrahim, som råkar illa ut i ”Mannen som dog två gånger”, missar inte gärna ett möte. Sist men inte minst har vi den skenbart oförargliga pensionerade sjuksköterskan Joyce med sin skraltiga höft och förmögna dotter.

Chris och Donna hemmahörande på ortens polisstation samt den storvuxne polacken och alltiallon Bogdan, med sitt rakade huvud och råbarkade uppenbarelse, stöttar kvartetten när så behövs.

Torsdagsmordklubben samlas varje torsdag under stort hysch-hysch i pusselrummet för att granska gamla brottsfall, som polisen gått bet på, och pimpla vin. När så ett mord inträffar i deras närområde startar de raskt sin egen utredning, vilket vi bland annat kan läsa om i Torsdagsmordklubben.

I Mannen som dog två gånger (som i mitt tycke är ännu bättre än nummer 1) kommer diamanter till ett värde av 20 miljoner pund på villovägar. Inte bara MI5, utan också narkotikalangare och maffian blir inblandade. Alltsammans så underbart invecklat!

Richard Osman är en uppskattad programledare, komiker och TV-producent hemma i Storbritannien och besitter – av de intervjuer jag tagit del av på internet att döma – en icke oansenlig portion charm.

Osman skriver charmerande, roande, uppsluppna, knasiga och en smula förvirrande pusseldeckare. Karaktärerna är färgstarka och replikerna får mungiporna att vinkla sig uppåt. Böckerna påminner i mitt tycke en hel del om Catharina Ingelman-Sundbergs charmiga och humoristiska böcker om Pensionärsligan. Finns de månne i engelsk översättning?

Om du vill komma åt de två titlarna om Torsdagsmordklubben ögonaböj, så kan du läsa dem som e-böcker i appen Libby.