Madonna

Hon har tre barn, och en man. Statister i ett liv som är svårt att leva. Egentligen ska hon skriva. Men det är svårt, och så jobbar hon lite, på vanliga jobb som hon blir trött av. Sen sover hon på dagarna. Skriver till en före detta lärare hon har känslor för och inte kan släppa. Inleder en otrohet.

Vill bli sedd av män. Upplever att ingen tittar på en mamma. Hon känner sig ful men lyckas hela tiden få nya älskare.

Barndomen var svår, med en misshandlande pappa som mamman och barnen till slut rymmer från. I vuxen ålder är kontakten med pappan fortfarande ambivalent och komplicerad. 

Allt är skildrat i korta poetiska stycken. Någon gång drar det iväg flera sidor, ofta är det bara några rader. 

Och mot slutet skickar hon in själva romanen vi läser, Madonna, och blir refuserad av sitt förlag. För mörkt, för mycket sex, är motiveringen.

Lite roligt meta när man som läsare vet hur vanligt det är med den här typen av självutlämnande romaner, fulla av självdestruktivt sex, av kvinnliga författare. Och boken är ju uppenbart publicerad.

Det är lätt att bli provocerad av den här boken. Huvudpersonen lyckas på något konstigt sätt leva ett självupptaget tonårsliv som bara kretsar kring hennes eget mående och vilka hon ligger med. Var är barnen ens? Vet hon vad de heter? Sköter de sig själva? Vem är hennes man? En slags stereotyp äkta man som vi inte får veta något om. Hur träffades dem? Har de någonsin älskat varandra?

Som läsare slits man mellan sympati och irritation. Det är svårt att vara oberörd och det är intressant att jämföra med liknande böcker med yngre barnlösa huvudpersoner som Just nu är jag här av Isabelle Ståhl.

Madonna av Sara Villius är välskriven och provocerande. Den går snabbt att läsa men lämnar en med många tankar och den skulle vara perfekt för en läsecirkel.