London anno dazumal
Sarah Waters är i sitt esse när hon skildrar London under den viktorianska eran i romanen “Kyssa sammet” respektive “Ficktjuven”, eller det tidiga 1920-talet i “Hyresgästerna”.
Klassklyftorna är djupa och konvenansens regler rigida, om än i viss mån uppluckrade av kriget. Arbetslösheten och bitterheten är betydande, inte minst bland de soldater som återvänt från kriget.
Francis Wray, en “gammal” ungmö på 27, bor med sin respektabla mor i ett väl tilltaget, men numera sorgligt nedgånget, hus i stadsdelen Camberwell i södra London. Frances bröder hörde till dem som aldrig återvände från fronten. Hennes stränga far dog av ett slaganfall och lämnade dem skuldsatta.
I stället för att iscensätta de planer Frances haft för egen del får hon nu sköta hushållet för sin opraktiska mor. Arbetet är tungrott och krävande och det finns inte längre pengar till att anlita tjänstefolk. Författaren är insatt i de praktiska bestyren och de beskrivs in i minsta detalj.
Räkningarna hopar sig och för att få mat på bordet beslutar mor och dotter att hyra ut övervåningen till ett ungt par vid namn Leonard och Lilian Barber. Mr Barber arbetar som lägre tjänsteman på ett försäkringsbolag.
Frances lägger bort titlarna med den jämnåriga Lilian. De inleder en vänskap över klassgränserna, som snart övergår i hjärtslitande passion. Lilian är färgstark, artistisk och sofistikerad, medan Francis tycks mer intellektuellt lagd, suffragett i själ och hjärta och lite gammaldags i sin framtoning.
Hyresgästerna av Sarah Waters är på samma gång en sinnlig kärleksroman, ett slags kammarspel och ett triangeldrama. Till läsarens häpnad förvandlas den även till kriminalhistoria och gastkramande rättegångsthriller, då tragedin slår till med full kraft och de båda kvinnornas lyckorus förbyts i avgrundsdjup förtvivlan.
Waters är en gudabenådad berättare och enastående tidsskildrare. Hennes språk är späckat av dialoger, liknelser, dofter, ljud och synintryck. Den enda nackdelen med hennes detaljerade berättarstil är att den någon gång ibland kan kännas lite seg.
Författaren skildrar lesbisk kärlek i tider då strikt hemlighetsmakeri var av nöden. Kontrahenterna riskerade inte bara social vanära, utan också fängelse. Oscar Wilde (1854-1900) dömdes 1895 till två års straffarbete. När han släpptes fri tillbringade han sina sista år inkognito utomlands. Det dröjde ända till 1967 innan homosexualitet blev lagligt i England.
Även om romanen – i mitt tycke – inte är fullt lika fantastisk som Ficktjuven, så är den – liksom alla Sarah Waters böcker – definitivt läsvärd. De flesta finns för övrigt att låna som e-böcker i appen Libby.