Facklitteratur, Skönlitteratur

Foto: Sara Larsson

Lisas bästa 2015

Publicerat 3 januari 2016 | Av |

Mina favoriter från 2015 går via en glömd klassiker från 60-talets Paris. Därefter ut i Europas historia berättad genom att följa författaren Karin Bojs gener för att avslutas med den kanske tuffaste polisen jag sett som jagar seriemördare på Belfast gator.

Bästa roman:

Astragal av Albertine Sarrazin är ett bortglömt mästerverk, en roadmovie-bok från ett svunnet Paris man ändå alltid kan känna igen. Boken gavs ut 1965 och har inte givits ut på svenska sen slutet av 60-talet. Nyöversättningen innehåller ett fantastiskt förord av Patti Smith som haft Astragal som följeslagare genom årtionden.

Boken är nästintill självbiografisk, och inleds med att den unga Anne flyr från ett fängelse genom att hoppa från muren som omgärdar det, hon bryter språngbenet (Astragal) och blir liggande vid vägkanten tills Julien plockar upp henne. Hon känner genast att han är av hennes sort, en småkriminell kåkfarare. Hon dras obönhörligen till honom och han vill beskydda den unga Anne. Större delen av boken beskriver Annes tillfrisknande i olika lägenheter eller på andra platser, där hon drömmer om friheten, den hon så gärna ville nå när hon hoppade från muren. Julien hyr in henne hos olika personer för att skydda henne från polisen och själv försvinner han i perioder för att försörja dem båda. Allt Anne drömmer om är att bli fri och självständig och när hon äntligen läkt tillräckligt går hon tillbaka till sitt liv som prostituerad på Paris gator samtidigt som hon väntar på att Julien ska återvända.

Annes och Juliens kärlekshistoria kan aldrig bli lycklig, och slutet är brutalt på många sätt och vis om än hoppfullt. Boken är del av den franska frihetstörst som vi sett hos Marguerite Duras, Françoise Sagan och Jean Genet som precis som Sarrazin själv levde som kriminell. Boken är djup, rolig och allvarlig på en och samma gång. Frågorna den behandlar är inte humoristiska men Sarrazin gör dem mänskliga genom sitt språk. Humor är vårt försvar även när vi har det eländigt.

Bästa fackbok:

Karin Bojs Augustprisvinnande bok i fackboksklassen Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren är en vindlande resa genom Europas kontinent. Där den historiska forskningen inte kan ge svar fyller Bojs proffsigt i med kvalificerade gissningar som upplevs som skönlitterära. Hon låter testa sina egna gener och följer dem sen bakåt i historien. Vilka migrationsvågor till Europa kom ens släktingar med? Bojs reser i spåren av resultatet från DNA-testet. Hon besöker fyndplatser och forskare runt om i Europa och beskriver känslan av att se våra första konstverk i djupa grottor i Frankrike över länge utdöda djur.

Boken är illustrerad på ett väldigt smakfullt sätt. Jag kunde titta på en konstnärlig tolkning av en neandertalare och diskutera varför de fysiskt såg ut som de gjorde, med en vetgirig 5-åring med utgång i dna-forskningen som Bojs presenterar. Boken är överskådlig och lättläst och man blir snarast hoppfull av att läsa om jordens tidigare klimatförändringar eller andra katastrofer som drabbat oss människor under vår tid här i Europa, istället för modfälld. Vi har alltid lyckats anpassa oss. Som läsare får man ta del av den just nu rådande forskningen och kan bilda sig egna uppfattningar om vad som format oss till de vi är idag. Tyckte du om Lasse Bergs Kalahari-triologi eller den oerhört populära Sapiens av Yuval Noah Harari är detta en bok för dig.

Båda böckerna finns att låna som e-bok.

Bästa tv-serie:

The Fall är en irländsk-brittisk kriminaldramaserie som kom med sin första säsong 2013 och säsong två kom för ungefär ett år sen. I huvudrollen som polisen Stella Gibson ser vi Gillian Anderson (mest känd som Agent Scully i långköraren Arkiv X) som jagar en seriemördare (spelad av Jamie Dornan) på Belfast gator. Serien har hyllats för sina feministiska drag där Gibson vant rör sig i en mansdominerad poliskår och jagar en seriemördare som hon också senare konfronterar.

Själv tycker jag att Stella Gibson är befriande. Det är en roll vi inte ofta får se kvinnor i, trots att vi är väl medvetna om hur kvinnor och män porträtteras i media och trots att vi ofta ser kvinnor i huvudroller i kriminaldramer. Jag upplever henne som skoningslös. Paul Spector, den vanlige familjefadern med en snedvriden kvinnosyn är också mångbottnad. De två säsongerna hänger ihop och vi får alltså följa samma fall under båda, precis som den populära danska serien Forbrydelsen som också löpte ett fall under två säsonger.

Kommentarer inaktiverade.