Kvinnorna

Har du inte läst någonting av Yan Lianke förut så är det dags. Hans förra bok Tre bröder skildrar hans far och hans två bröder. Nu tar han sig an kvinnornas livsberättelser – kvinnorna i familjen Liankes närhet. 

Titeln och omslaget väckte mitt intresse. En bok om kvinnor skriven av en kinesisk författare. Kan en man ta sig an kvinnofrågan? Ge en röst till dem som inte i första hand har setts som människor, utan som enbart kvinnor, de omänskliga, de förtryckta – lägrestående varelserna? Eller som Lianke själv uttrycker sig om saken:

”Att låta en man diskutera kvinnofrågan är lite som att låta en tjuv diskutera säkerhetssystemet man ska installera i kvarteret.”

En roman om kvinnorna utifrån ett manligt perspektiv. Jag blir lite skeptisk, men sänker garden redan efter några sidor. Det är en ömsint och fin skildring om hur det är att vara kvinna och människa i ett Kina som lever kvar i sina gamla traditioner och hur de som bryter sig loss får betala ett högt pris, men samtidigt banar vägen och blir pionjärer för de som kommer efter.

Kvinnorna består av sju kapitel som är indelade i korta stycken. Historiska anekdoter, korta berättelser om dramatiska kvinnoöden. Likt en mosaik målar Lianke upp kvinnornas vardag och hårda slit. Eller som författaren själv beskriver sin historia:

” En målning av kinesiska kvinnors skratt och tårar över de senaste hundra åren.”

Du kan läsa lite grann, lägga ifrån dig boken och sedan fortsätt på nästa “utvikning “utan att tappa tråden. Det är bara att följa den röda tråden som leder oss genom fattiga byar, äktenskapsmäklarnas krassa matchningar, hungern, slitet och för tidigt åldrande. Romanen blir aldrig tungsint, överlastad eller torr trots misären och svälten och det hårda arbetet som bryter ner bybornas kroppar. Det finns en varm ton genom hela berättelsen och humorn finns där.

Det har tagit lång tid för Lianke att skriva ner sin historia om kvinnorna i familjen. Jag tycker att han gör det på ett så fint sätt. Vi kommer dem nära och samtidigt får vi insyn i det gamla Kina och livet på landsbygden. Det är med värme och kärlek som han beskriver framför allt sin mor – naket och ärligt. Som när han ska bada henne på ålderns höst. Familjen är samlad och väntar på att deras mor ska bli klar med sitt traditionsenliga nyårsbad. Alla vill de hjälpa till och skrubba henne på ryggen. De erbjuder sig en efter en, men får ett nej tills Yian Lianke får tillåtelse att gå in i badrummet och tvätta sin gamla skröpliga mamma. När det är klart och han öppnar badrumsdörren tittar de andra avundsjukt på honom, som om han hade fått en belöning av något slag, som de andra blivit utan.

Yan Lianke skriver med en lätt ton, ett enkel och sakligt språk – men även med poetiska bilder och anekdoter som målas upp och vi läsare ser en tydlig bild vad det är han vill förmedla. Vi ser kvinnornas hårda slit. Hur de inte bara får göra kvinnosysslorna i hemmet, utan också mansgörat som efter reformen 1949 leder till att kvinnorna också får ta över det tunga arbetet ute på åkrarna. Hon förväntas göra allt i hemmet och även det tunga arbetet som förr enbart var för männen. Och när männen tar igen sig efter dagens hårda slit och sitter och vilar i skuggan på gården, är dagen långt ifrån slut för deras fruar, mödrar och döttrar. Hon blir det tredje könet, som Lianke kallar det. 

Vill du lära känna Kina och få ett historiskt perspektiv på kvinnornas vardag på landsbygden och samtidigt läsa en ömsint och fängslande skildring av kvinnorna i författarens närhet. Då är det här boken för dig.