Konferensen

Konferensen av Mats Strandberg börjar med vardagligt obehag. Kommunens exploateringsenhet ska träffas ett par dagar på en kursgård innan de ska inviga bygget av den lilla stadens nya stora köpcentrum.

Men alla är inte lika begeistrade. Bonden, vars mark köpcentret ska ligga på har gått ut i tidningen med att affärerna inte gått rätt till. Bland kollegorna höjs det också kritiska röster. Kommer det verkligen komma bygden till godo att de stora klädkedjorna hyr lokalerna sen, och vill någon ens handla i riktiga affärer nuförtiden? Handlingen utspelar sig 2019 och som läsare känner man ju också till att den närmaste framtiden för shopping i butik inte är så god.

Stämningen i gruppen är spänd minst sagt, gamla oförrätter hänger i luften, och ett stort avslöjande är på gång.

Typerna kan man kanske känna igen från sin egen arbetsplats. En äldre man som snart ska gå i pension och är allmänt kritisk men utan att ha några bättre förslag. En ”skön kille” som alltid lyckas säga rätt saker men har sin egen lömska agenda. En osäker chef. En utbränd småbarnsmamma. Någon som är sur, någon som är idealist, någon som döljer blåmärken under blusen.

Så stämningen är inte den bästa när det ska teambuildas med en läskig zipline och grillas ute med rejäla mängder alkohol som dryck. Redan här är det klaustrofobiskt.

Och när mobilernas täckning försvinner och en mördare börjar slakta dem en efter en blir det riktigt otäckt. 

Kanske är det för att det är så ursvenskt? Jag har läst nästan allt Stephen King har skrivit och brukar ändå kunna sova gott efteråt.

Men igenkänningen här är för stor för att jag ska kunna hålla det otäcka ifrån mig riktigt. Det är för lätt att identifiera sig med den där konferensmiljön, brainstorming och whiteboards. ”Tänk stort och fritt!” Få ett trist sms från förskolan om att man missat att skicka med gummistövlarna och sen ett ännu tråkigare från exet om att han minsann inte tänker vabba. Våndas över att behöva dela rum med den man minst ville. Känna någons kaffe-andedräkt när de ställer sig för nära. Känna pulsen öka när kollegorna konfronterar varandra över rårörda lokala lingon. Det känns helt enkelt trovärdigt och engagerande.

Så när mördaren hugger en yxa i dörren där de mest sympatiska konferensdeltagarna försöker gömma sig går det inte att släcka lampan och läsa vidare nästa dag. Det är bara att läsa vidare och hoppas att någon klarar sig!

Ruggigt spännande med andra ord och en bok att läsa med andan i halsen.