Omslag till Klara och solen av Kazuo Ishiguro. Wahlström & Widstrand.
Klara och solen
Kazuo Ishiguro är en av få nobelpristagare jag läst innan han fick priset. Så jag tänker på honom som både lättillgänglig och lättläst. Missa inte hans nya roman!
Det är, som alla hans kändaste böcker, en lågmäld skildring av en opålitlig berättare som försöker förstå sitt sammanhang och sin plats i världen. Och precis som i Ishiguros Never Let me Go utspelas berättelsen i en framtid, eller parallell samtid.
Klara är en AV, en Artificiell Vän, en slags människolik robot, som ska existera som ett stöd för det barn som väljer ut henne. När boken börjar står hon uppställd i en affär och iakttar människor genom skyltfönstret och försöker förstå mänskliga känslor och beteenden.
Ett barn, Josie, får hon en speciell kontakt med och hon väntar trofast på att Josie ska komma tillbaka och köpa henne. Trots att föreståndaren varnar henne för att vara lojal mot ett utvalt barn, som lika gärna kan välja en av de andra AV-robotarna som står i affären, under nästa besök.
Men allt går väl och Klara börjar sitt liv i tjänsten. Josie är svag och sjuk och det är bara gradvis och delvis man som läsare förstår vad felet är. Klara tar på sig att försöka bota henne.
Det är lätt att bli påmind om Stevens i Återstoden av dagen och Kathy i Never Let me Go. Båda kunde upplevas omänskliga i sin stora plikttrogenhet och sina undanträngda känslor, men samma personlighet i en robots kropp känns helt logisk. Klara är programmerad att älska och skydda Josie. Men är det så stor skillnad på det och ”riktig” kärlek?
Klara är en oerhört mänsklig berättare just eftersom hon kämpar så förtvivlat för att förstå vari det mänskliga består. Medan människor omkring henne, även Josie, så ofta behandlar henne som en maskin.
Det här är ingen klassisk maffig SF-bok, den framtida världen är knappt beskriven alls annat än i antydningar. Och Klara är mer som en levandegjord docka, mjuk och naiv, än en högintelligent dator-hjärna med all världens kunskap samlad.
Det är finstämt och varsamt, med små pusselbitar här och där för läsaren att lägga ihop.
(Det är lång kö på den tryckta boken men du kan även låna den som e-bok i appen libby! Logga in med bibliotekskort och PIN-kod bara.)
Arbetar mest med sociala medier, bland annat den här bloggen. Läser högt och lågt. Chicklit och litteraturpristagare. Bilderböcker och tjocka romaner.
