Vid Grand Central Station där satt jag och grät

”Jag är i sanning dödligt genomborrad av kärlekens frön.” Bland annat så formulerar författaren Elizabeth Smart sin passion för den poet som den självbiografiska romanen Vid Grand Central Station där satt jag och grät kretsar kring. Det är själva titeln på boken som först fångar mitt intresse. Jag grips av en nyfikenhet att ta reda på vad detta är för bok; är det en sentimental kärleksroman?

I förordet berättas om Elizabeth Smart, 1913–1986. Hon var född i en välbärgad familj i Kanada. Smart blev tidigt uppmuntrad av sina föräldrar att använda sin konstnärliga begåvning. Först var det musiken som var hennes inriktning inom det konstnärliga fältet. Men det var den poetiska ådran som kom att bli dominerande i hennes liv.

Under sin studietid i London hittade hon av en slump en diktsamling av George Barker i en bokhandel. Barker var vid denna tid en relativt framgångsrik engelsk poet. Smart blev inte bara besatt av hans dikter utan också av mannen som skrivit dem – trots att de aldrig hade träffats. Hon bestämde sig för att Barker var mannen i hennes liv. Tiden var sent 1930-tal och Smart lyckades genom kontakter få brevkontakt med honom, som då levde med sin fru i Japan. Paret lämnade Japan och med hjälp av Smarts pengar flögs de till Kalifornien där en kärlekstörstande Smart väntade. Relativt omgående inleds en stormig kärleksrelation som kom att vara i 18 år. Till en börjar bor alla tre tillsammans och Barkers hustru tycks få stå ut med hans otrohet.

Samtidigt som Barker är gift, och också har ett flertal andra relationer vid sidan om, finns Smart vid hans sida och får också fyra barn med honom. Det första barnet föds en dag efter det att Smart skrivit färdigt Vid Grand Central Station där satt jag och grät. Smart håller fast vid Barker trots hans minst sagt problematiska personlighet och hans alkoholproblem.

Nej, det här är inte alls en sentimental kärleksroman, som jag först förleddes att tro med tanke på den tårdrypande boktiteln. Och som jag skrev inledningsvis: boken liknar inget som jag har läst tidigare. Detta är verkligen en mycket speciell bok men jag måste tillstå att berättelsen om hur boken blev till är mycket mer intressant än själva boken. För det är inte helt lätt att tolka texten tycker jag. Fast kanske det är så att boken måste läsas om och om igen för att kunna smälta in i läsarens medvetande?

Rädslan kommer att gnaga mitt inre som en räv under mitt uppträdandes tunika

skriver Smart och jag suger på det citatet en stund.