Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Maken". Albert Bonniers förlag.

Jonas klassiker

Publicerat 23 juli 2015 | Av |

En sommar för ett par år sedan så fick jag ett sms mitt i natten. Meddelandet, som var från en god vän, innehöll ett boktips; ”Du måste läsa Maken!”

Jag får erkänna att det är sällan som jag omedelbart tar till mig boktips eftersom jag ständigt har en trave med påbörjade böcker på nattduksbordet. Men den nattliga tidpunkten för sms:et gjorde att jag anade att detta tips, denna uppmaning, var ovanligt angelägen.

Dagen därpå lånade jag boken på biblioteket och började omedelbar att läsa. Den tjocka boken visade sig vara utgiven i mitten av 70-talet och skriven av Gun-Britt Sundström. Den skildrar en förälskelse och nästan genast uppstod även en förälskelse mellan mig och boken. Första sidan: Den unga studenten Martina får ett meddelande till sitt studentrum i Stockholm. ”Gustav har sökt dig”. ”Vilken Gustav?”… tänker Martina. Snart minns hon en oansenlig snubbe som hon pratat lite med efter en föreläsning… Jasså han?

Detta är den oromantiska starten på den kärlekshistoria som den 600 sidor tjocka boken omsorgsfullt redogör för. Ur Martinas perspektiv får vi följa hur hon börjar umgås med denne Gustav och hur de snart blir ett par och försöker att hitta en fungerande form för kärleken. Författaren vrider och vänder på tvåsamheten, beskriver otaliga förhållningssätt till kärleken och blottlägger de flesta tänkbara positioner, tillstånd och psykologiska skeden som kan förknippas med att var i ett förhållande. Och det görs på ett mycket medryckande, smart och roligt vis. Martina har en ironisk, raljant och drastisk röst boken igenom vilket skapar en väldigt speciell stämning och ger en ljuvlig läsning.

Boken utspelar sig på 60-talet sig och en mer liberal syn på kärlek har börjat att gro. Tvåsamheten blir äntligen en aning mer förhandlingsbar och det tidigare självklara antagandet att kärlek nödvändigtvis ska leda till giftermål och barn ifrågasätts. Martina kallar Gustav för ”Maken” men hon gör det ironiskt och som en sarkastisk protest och kanske även som ett försvar mot att hon själv blir mer och mer insnärjd i den traditionella ramen för parförhållandet.

Trots att boken är 40 år gammal känns den otroligt fräsch och min känsla är att de dilemman och resonemang som bokens Martina ägnar sig åt till stor del är desamma som unga förälskade personer brottas med idag. Antingen har mycket lite skett på så många år eller så har Gun-Britt Sundström lyckats närma sig kärlekens tidlösa dimensioner. Maken har därmed ett par uppenbara syskonböcker i den svenska litteraturen enligt mig.

Den tidlösa skildring av kärlek med Stockholm som kuliss återfinns nämligen i två andra favoriter: Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Men om Den allvarsamma leken är den svårmodiga och trulige storebrorsan och Egenmäktigt förfarande den ocd-problematiska, ångestdrivna mellansystern så är Maken snarare den kaxiga och lite blaserade lillasystern som drar fram genom kärlekens landskap med en överlägsen skärpa och ett befriande gott humör. Så om mitt första råd är att läsa Maken så är mitt andra råd är att oftare ta boktips på allvar. Särkilt om det levereras till dig via sms mitt i sommarnatten.

/Jonas Asp, Ungdomsbibliotekarie

Kommentarer inaktiverade.