Jävla karlar

Att vara barn på 80-talet, i en tid långt innan FN:s Barnkonvention blev svensk lag, innebar i mångt och mycket att försöka rätta sig efter de vuxnas livsåskådningar, intressen och rutiner på ett sätt som kan tyckas nära nog otänkbart idag, och jag tror inte att någon svensk författare har skildrat detta bättre än krönikören Andrev Walden.

I debutromanen Jävla karlar försöker huvudpersonen med samma namn röra sig tyst och motståndslöst som en porlande bäck genom de invecklade regler och villkor som de vuxna, och då i synnerhet moderns alla män, rutar in familjelivet med.

Det börjar en mörknande decemberdag, veckan före julafton. Andrev är sju år gammal och blir slagen blodig av den man som han fram till den stunden har betraktat som sin far. Under de kommande sju åren ska ytterligare sex män göra anspråk på fadersrollen med diverse tvivelaktiga metoder, alltmedan Andrevs biologiska far gäckar honom som en vålnad och ett outtalat löfte någonstans på andra sidan jorden. En mystisk indian, som då och då skickar brev på engelska och besynnerliga presenter.

Män som Andrev i brist på minnesvärda förnamn döper om till Växtmagikern, Indianen, Tjuven, Mördaren, Konstnären och Kanotisten kommer och går i så täta intervaller att de nästan riskerar att springa på varandra i trapphuset. Ibland använder de barnen som gisslan och informatörer för att luska ut vad modern har för sig och om hon händelsevis har inlett något med någon ny.

Männen utgör för Andrev ett främmande folk i ett främmande land, i vilket han, syskonen, modern och hennes kedjerökande väninna Lilla Molnet rör sig försiktigt som asylsökande, rättslösa, från den ena trånga, tillfälliga boendesituationen till den andra. Ingenting är säkert från dag till dag och det råder alltid akut brist på pengar.

Mamman hankar sig fram på städjobb, steker hamburgare på Rallarns kiosk och låter sonen och hans kompisar få äta gratis som välkomna små avbrott i Waldorfskolans strikt vegetariska kosthållning. Hon flyttar ihop, blir med barn, bryter upp, sopar igen spåren efter sig, stuvar in hela familjen i den knappt kördugliga bilen och börjar om någon annanstans, alltmedan den spruckna skivan hackar i bakgrunden.

Lilla Molnet har ett hål i huvudet efter att en man en gång bröt sig in i hennes hem och attackerade henne med en hammare. Andrevs mamma lyckas med nöd och näppe undgå att bli dränkt i badkaret. Tillsammans röker de sig igenom sena kvällar och nätter och ondgör sig gång på gång över alla dessa ”jävla karlar”.

Jävla karlar är en växtvärkande, tragikomisk uppväxtskildring med eftersmak av Jonas Gardell och Torbjörn Flygt men med ett helt eget språkbruk som lyckas utvinna poesi ur de mest vardagliga iakttagelser. Det är en pregnant roman om det skrämmande bråddjupa helvetesgapet mellan barndom och vuxenliv, vad det egentligen innebär att vara man och vad viktigare är – att vara en bra man.