Jamaica Kincaid skriver mästerligt om den far hon aldrig fick lära känna….

Hon har i sina tidigare romaner ofta återkommit till sin relation till sin mor, såsom i Min mors självbiografi och tillägnat en bok till sin bror, Min bror. Nu har turen kommit till hennes far, Mr Potter. Denna man som varken kan läsa eller skriva. En fattig man i en fattig och karg miljö. Hon känner honom egentligen inte. När han gick bort lämnade han många döttrar bakom sig. Vissa han kände till och andra han inte brydde sig om att han hade. För det här med kärlek var inget som kom naturligt för Mr Potter. Har man inte fått någon kärlek, är det svårt att ge kärlek. Om det inte vore för att en av hans döttrar fått möjlighet att gå i skolan och lära sig att läsa och skriva, så hade den här berättelsen aldrig blivit skriven och Mr Potters livshistoria, hade förblivit anonym och bortglömd:

I mitt liv var Mr. Potter en skugga, en skugga som var viktigare än någon människa jag skulle kunna träffa, en skugga som var viktigare än något jag någonsin skulle se.

Jamaica Kincaid försöker här föreställa sig hur det var att gå i sin fars skor och hon följer hans fotspår.

Författarinnan väver samman sitt personliga levnadsöde med den mörka och långa traditionen av förtryck och rasism som lever kvar även efter att slaveriet sedan länge är förbjudet på hennes födelseö Antigua.

Förutom att man som läsare får ta del av ett stycke historia, som än i dag präglar vårt samhälle och flammar upp och gör sig påmind i dagens Black Lives Matter rörelse, är detta också en poetisk text, där naturen har en central plats i romanen. Mr Potters hemö Antigua beskrivs med ett färgstarkt språk, där solen är ständigt närvarande:

Och den dagen var solen på sin vanliga plats, därovan och mitt på himlen, och den sken på sitt vanliga sätt, så skärande ljust, och fick till och med skuggorna att blekna (…)

Med sitt enkla, vardagliga och personliga språk beskriver Jamaica Kincaid de stora händelserna i livet, såsom födelse och död och allt som finns däremellan. Man blir berörd som läsare och undrar alltid, när sista sidan är läst, när kommer nästa bok?

Och ni behöver inte vänta, hennes senaste bok, (Boken om) Min trädgård, som utkom i år i svensk översättning, är ingen vanlig traditionell trädgårdsbok och inte heller en roman. Det är en blandning av essä, kåserier och dagboksanteckningar, skriven av en sann trädgårdsälskare. Hon guidar oss in i växternas förunderliga värld och går tillbaka till dess ursprung och rötter. För Jamaica Kincaid är trädgården inte bara en trädgård, utan den avspeglar vårt sätt att se på världen, genom historien.