Ingrids bästa läsning 2021

Rolig, charmig, absurd och tragisk!

Familjelexikon av Natalia Ginzburg är en säregen och synnerligen älskansvärd släktroman från Turin på 1920–1950-talen. Den naiva berättarrösten är Natalias, yngsta dotter i familjen Levi tillika bokens författare.

Patriarken i fembarnsfamiljen Levi är sekulär jude och modern icke-praktiserande katolik i ett Italien där fascismen börjar slå sig för bröstet och Mussolini begynner ta sig ton. För Levis är fascismen ett rött skynke. När tillvaron blir allt mer komplicerad för familjen får läsaren lista sig till eländets fulla omfattning genom att läsa mellan raderna.

Persongalleriet går sannerligen inte av för hackor! Släkten och bekantskapskretsen är ansenlig och bullersam. Pappa Giuseppe, nördig vetenskapsman och rödhårig gormande surgubbe gör ett outplånligt intryck på mig. Han får utbrott för minsta småsak: ”skällde så väggarna var nära att rämna”. Saknar helt sinne för pengar och oroar sig ständigt för att hamna på bar backe. Helst av allt vill han ränna runt med vandringsstaven i Alperna.

Bokens titel syftar på det vardagliga ordförråd som är kittet familjemedlemmarna emellan. Vissa uttryck, fraser och anekdoter traderas friskt romanen igenom.

Familjelexikon är – vill jag påstå – en läsupplevelse utöver det vanliga! En pärla, som jag utan tvivel kommer att återvända till. Inte minst för ömsintheten, den säregna humorn och det fascinerande språkets skull.

Natalia Ginzburg (1916–1991) har fått något av en renässans. Genombrottsromanen utkom 1963 i hemlandet och finns nu i förtjänstfull nyöversättning av Johanna Hedenberg, trots kontroverser med Bonniers angående deras beslut att byta ut vissa ord, som kan ses som kränkande i vår tid. Hedenberg har bland annat också tacklat Neapelkvartetten av Elena Ferrante.

En helt makalös debut!

I likhet med Natalia Ginzburgs självbiografiska roman Familjelexikon bygger också den underbara Shuggie Bain på författaren Douglas Stuarts egen uppväxt.

Glasgow på 1980-talet innebar kompromisslös Thatcher-politik, arbetslöshet, fattigdom, hopplöshet, missbruk, dragiga bostäder, trångboddhet – och jag vet inte allt – för dem på samhällets skuggsida.

Maskrosbarnet Shuggie uppfattades som annorlunda och mobbades därför grymt. Hans taxikörande oförbätterliga pappa lämnade fru och tre barn för en annan kvinnas skull. Shuggies stolta mamma Agnes var bitter för att livet inte ”levererat” och satte sitt sug efter sprit före sin yngste sons behov av mat. Likväl avgudade Shuggie sin stolta, filmstjärnelika mamma och såg efter henne efter bästa förmåga. Han skolkade till och med från skolan för att kunna hålla ett öga på henne.

Anglosaxiska arbetarklasskildringar har en särskild plats i mitt läsarhjärta! Och Douglas Stuarts bok är rentav den bästa jag läst i genren. Den är på samma gång hjärtskärande, tragikomisk, rik, hoppfull, välskriven och fullständigt nattsvart.

Brutalt till tusen, men också en del humor och värme!

Årets förnämligaste deckarduo är – i mitt tycke – Washington Poe och Matilda ”Tilly” Bradshaw vid Nationella brottsenheten.

De är förvisso ett omaka par. Washington Poe har rykte om sig att vara en svårhanterlig jäkel och motvalls i största allmänhet. Och förutom att programmeraren Tilly Bradshaw är ett matematiskt geni, så åtnjuter hon ett antal förnämliga akademiska titlar från Oxford. Hennes sociala förmåga lämnar däremot en hel del att önska och en aspergerdiagnos är väl ett inte orimligt antagande. Hon trakasseras av kollegorna, så det är både rörande och betryggande att bevittna vänskapen som växer fram mellan Tilly och Poe.

Likaså bidrar miljöskildringen till böckernas magnetiska dragningskraft. Det gudomligt vackra grevskapet Cumbria i nordvästra hörnet av England (med nationalparken Lake district) tycks mig som rena rama himmelriket.

Washington Poes specialitet är att sätta fast seriemördare, men jag tänker inte ge mig på att återberätta böckernas rafflande intriger. Tro mig, brotten är raffinerat komplexa, brutala till tusen och upplösningarna överraskar. Icke desto mindre finns här en hel del ”go” humor och värme i bland annat personporträtten.

En skatt på tre gastkramande böcker av M W Craven finns att ta del av på svenska: Brännaren, Svart sommar jämte Regissören samt ytterligare en titel i original, Dead Ground att kasta sig över. Lämpligtvis i ovanstående tågordning.