Ingen lugn och ro i Svenska akademien, men Kristina Lugn verkar sitta säkert….

Säg Svenska Akademien högt för dig själv. Visst klingar det allvarstyngt, seriöst och högtidligt i öronen? Eller gör det inte det längre?

Svenska Akademien instiftades av konung Gustav III år 1786. Dess syfte är enligt stadgarna ”att arbeta uppå Svenska språkets renhet, styrka och höghet”. De ursprungliga stadgarna säger att ledamöterna i Akademien ska sitta på livstid.

Akademien har än i dag som en huvuduppgift att arbeta för att främja det svenska språket. Sedan början av 1900-talet har den också utsettt mottagare av nobelpriset i litteratur. Bland övriga uppdrag för Akademien är dela ut priser och stipendier till författare, översättare och bibliotekarier samt att bedriva viss publiceringsverksamhet inom språk och litteratur.

I Svenska Akademien sitter arton ledamöter på sina numrerade stolar, men för närvarande är minst fem stolar vakanta på grund av omfattande interna problem. Oenigheten kretsar framförallt kring hur Akademien ska ställa sig i ett ärende som rör en av ledamöternas make som har anklagats (och nu också dömts) för våldtäkt och sexuella ofredanden av ett större antal kvinnor. Maken har också, förutom sitt äktenskap, haft andra nära kopplingar till Akademiens arbete.

Sedan hösten 2017 har, inte bara svensk press utan också internationell, haft åtskilliga artiklar om stridigheterna i Svenska Akademien, och allt annat viktigt arbete som pågår i den anrika Akademien har hamnat i skymundan.

Nåväl, förr eller senare kommer det förhoppningsvis bli arbetsro och lugn (?) för de kvarvarande ledamöterna, som främst består av språk- och litteraturforskare samt författare.

På stol nummer fjorton sitter sedan 2006 poeten och dramatikern Kristina Lugn. Då och då under det gångna året har hon på sitt alldeles speciella sätt uttalat sig för pressen angående den svåra situation som Akademien befinner sig i. Hon har exempelvis filmats av TV-kameror på väg från eller till sammankomsterna i Gamla stan. Hennes släpiga och ofta humoristiska sätt att tala har varit en liten injektion i det annars ganska stela sammanhang som omgivit Akademien.

Om hennes sätt att formulera sig i sin poesi har Karl Vennberg skrivit: ”Den naturalistiska fränheten är en av hennes tillgångar”. Så träffsäkert. Det finns flera diktsamlingar med Lugns poesi att låna på Stadsbiblioteket. Här ett smakprov ur

Till min man om han kunde läsa (1976):

Dagen tar slut

och jag drar mig tillbaka bakom svarta gardiner

vattnar mina blommor

stänger in hundarna i köket

nickar uppmuntrande mot min spegelbild

och jag har elva valium kvar, en flaska Pernod

och kanske femtio år till att leva